Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
En skulle ha en ”trôllpôs” i huset om en skulle ha något till motgift för trolldom. I den påsen vet jag att det fanns hyskor, hakar, nålar, spännen, knutar, tänder av björn, näbb av skata. Jag mins, att vi hade en sådan över dörren hemma. Men han blev bortkastad.
Avsaknad av skugga. Kloka
De har allt talat om att sådana som hade svartkonstböcker och syss- lade med trolldom saknade skugga. En gammal Trollhättebo, som kallades fiskar-Olle, talade om sådant.
Häxor och trollkarlar
Lövjerska hörde jag inte talas om. Finnarna var fulla med trolldom. Det gick inte an att vara säker för dem. Men bara en inte var rädd, så gick det bra. Såg de att en var rädd, så fick de makt med en och kunde trolla allt ont på en. I min tid gick det inte så många sådana. Men de kunde skicka trolldom i luften. Det var det vär- sta. Om en slog till en finne för näsan, så att blodet kom, så kunde han inte trolla den gång- en. Det var häxor, som for fram i virvelvin- den. De kunde ställa till allt ont. Elaka käringar hade mjölkhare. Hon tog både smör och mjölk där hon kom åt.
Folklig läkekonst
När en ko mistat matlusten skulle man göra en deg av mjöl och vatten. I denna deg skulle läggas levande gråsuggor som man sedan gav kon och matlusten kom igen. Då en kvinna fött barn skulle hon dricka mjölk och brännvin. Detta kallades kanaljirisäck och var stärkande. Om någon fin kvinna eller annan, hotas med trolldom skulle man slå till denna eller denne så blodvite uppkom. Då var trolldomen bruten. Man fick icke lägga diskade knivar i ett fat utan de skulle läggas där man bruka förvara dem då de ej användes. Lade man dem i ett fat, försvann lika många riksdaler från det huset som antalet knivar på stället.
Svartkonst.
126. Svartkonstbok ska inte finnas mer än om nu, och den ska vara i Jönköping påstås det. 127. Nej. 128. Bölen skulle vara mycket hemmastadd i det, lika- så Finn. 130. Det var en gammal gumma, som upptäckt en tjuv, men hon råkade illa ut. Han hämnades på henne sen. Hur hon burit sig åt, vet jag inte, men det var genom troll- dom.
Svartkonst
Lotta vid bäcken var ungdomen rädd att stöta sig med. Om hon blev ilsk på en pojk eller tös, så kunde hon ta kraften ur dem så de aldrig blev livade för att få ungar. Hon kunde ock binda tjuvar vid tjuvgodset så de aldrig kunde släppa det förrän rätta ägaren fått tag om det. Men hörde tjuven kyrkoklockorna blev han förlöst från trolldomen.
Lucia
På lussemorron slakta de gärna. Om de slakta nöt då, så skulle de slaktas först, vid tvåtiden på morron och grisar efteråt. Och gärna ville de mala på lussenatten, för då festa de om vid kvarnen. Och då hände det ibland, att en ekorre kunde ställa opp sig i vattenhjulet, och då stanna kvarnen, det var någon trolldom, då fick de hålla opp ett tag.
Drakar, ormar
Farfar berättade, att en gång i tiden så motade de bort en trollkäring från socknen och rev ner hennes stuga, som låg där nu skomakare Petters stuga är. När de högg bort en bräda ovanför hennes säng, så kom det ur ett hål fräsande en vit orm. Hon var alnslång och bet sig i stjärten och rullade som ett hjul efter käringen. Den käringen flyttade sedan utåt Falköping där hela släkten fick ett dåligt anseende för sin trolldom.
Kvacksalveri (magi)
Om man skulle gära en resa, eller gå en bit väg skulle man för att skydda sig för ont mot och annan trolldom, taga, när man steg ur sängen, ett rödglödgat träkol i spisen och släppa detta kol mellan linnet vid halsen och bara skinnet ned på golvet. Det gick för sig i äldre tid då linnen i allmänhet voro bra vida. Ant. anm. För mask i magen, skulle intagas vitlök, och ”orsten”. Men för säkerhet skull, skulle man även taga tröstebark, som växer på en buske om kallas brakved på latin Rhamnus frangula.
Tomtar
De hade alltid för sej att de hade tomtar där uppe till Johannesa i Hägnen. De drog till dem. Samuel i Hägnen sa att han såg tomtarna på nätterna. De var små med röda toppluvor. Han såg hur höstackarna kom nerdansandes och grisar och allting neråt lagårn. De hade för sej att de drog från Samuels. Det skedde genom trolldom och trolleri. Och Samuel sa att de satte ut mat till dem varenda natt. Och konstigt såg det då ut, för det riktigt trilla på dem till Johannesa i Hägnen. Farfar talte om att i Sjögården i Öxabäcks socken gick det till på samma sätt. Där var två bönder och där drog tomtarna från den ene till den andre.
Husligt arbete 263
Bakning. för att ej trolldom och häxseri makt skulle taga bort lycka med brödbaket så skulle man brukas i min hembygd att rita ett kors i degen när den var tillräd, Och sedan när bakungnen sopas ren så fick man inte blåsa in i ungnen, för då blev brödet blåsitt Och inga främmande fick se in ungnen för då kunde hela baket misslykas, veden i låghålet skulle läggas i kors så att inte trolltyg hadde makt att komma in där vid uttagning av brödet fick ej kakera läggas med avigsidan upp, och ej giva bort varmt bröd till främmande folk, man skulle aldrig bryta brödkaka från sig utan åt sig så blir brödet drykt och mättar
Troll
Uppe i Sommerkullen i Hägnen, där var troll. Min far sa då det var sant att de såg hur det skinte i själva berget. Det var silvret som trollen hade skurat, sa de. Mor talte alltid om att trollen bytte barn på ett ställe. Och trollungen de fick var så rälig och så skrikig. Så blev mora lärd, att hon skulle tända i ugnen och ta barnet på en gressla och låtsa som om hon skulle sätte in det. Och så skulle hon säja: Om jag inte får mitt barn igen och du tar ditt, så steker jag detta. Och då kom trollet tillbaka med hennes barn. Aldrig skulle någon få gå till en bäck och skölja upp kläder, varken till sej eller till barnet innan hon hade gått i kyrke. Och de fick inte tvätta blöjor ute, utan inne i ljumt vatten. Annars skulle det bli trolldom av det.
Kloka
Finka Lotta gick omkring i bygden. Hon hade sin trolldom. Hon sa' till mej att jag skulle bli mycket gammal och få mycket tråkigt, och det har slagit in. Hon stal; "dä ä ingen synn", sa' hon. "Sånt vädret är bönesöndag, sånt blir det hela året," sa' hon - och det har slagit in. Hon satte ner folk, om hon blev arg på dom. Hon var inne i Backgården och bad om rugel, men kvinnan där hade inget att ge henne. Då fördärva hon henne, så hon blev sned i ansiktet, stackars Sofi, och hon blev så sjuk och ögona rann jämt - och hon hade varit så grann för- ut. Hon var från Finland är klart, när hon kunde så mycke'. Men det var flera som kunde sätta ned folk. Fick di ett havreskål av en människa och satte ned det i jorden, skulle den (=människan) tåras bort. Var di fästefolk och han blev arg på henne, så kunde han sätta ner henne, då blev hon så modstulen och ängslig och kunde inte tala och inte arbeta.