Kajana fästning, ursprungligen känd på finska som Kajaanin linna, uppfördes på befallning av Per Brahe d.y. i början av 1600-talet. Byggnadsarbetet inleddes år 1604 på en holme i strömmarna i Kajana älv för att stärka det svenska rikets försvar mot öster, trygga den växande handeln i Kajanaland och fungera som administrativt säte för regionen. Fästningen byggdes till stora delar i sten och trä under svåra förhållanden präglade av det karga klimatet och långa transporter.

Under den karolinska eran och det stora nordiska kriget spelade fästningen en central roll i Finlands försvar. År 1716 belägrades den av ryska trupper under befäl av general Vasilij Dolgorukov. Den svenska garnisonen, ledd av kommendanten Carl Henrik von der Pahlen, tvingades till slut ge upp efter en lång och svår utarmning av mat och ammunition i mars 1717. Efter kapitulationen sprängdes stora delar av fästningens försvarsverk av de ryska trupperna, vilket innebar slutet för dess militära betydelse.

Idag utgör ruinerna av Kajana fästning ett storslaget historiskt landmärke mitt i staden Kajana. Besökare kan vandra bland de delvis bevarade stenmurarna, källarvalven och vallarna som vittnar om stormaktstidens befästningskonst och den dramatiska gränshistorien mellan Sverige och Ryssland. Området är lättillgängligt och erbjuder vackra vyer över Kajana älvs brusande vatten.