Djupare in i de småländska skogarna döljer sig Gunnagrotta, en särpräglad grottmiljö som under århundraden har näringssatt lokalbefolkningens fantasi och muntliga traditioner. Själva platsen utgörs av ett dramatiskt klippformation och naturliga stensvalv som skapat ett svårtillgängligt krypin i landskapet. Grottor av detta slag har i svensk folktro ofta förknippats med fredlösa, desertörer eller rövare som under oroliga tider sökt tillflykt undan Kronan och dess fogdar.

Enligt de sägner som samlats in från trakten kring Älmhult ska grottan ha använts som gömställe av den mytomspunne gestalt som givit platsen sitt namn, eller av diverse stråtrövare som härjat på de gamla ridvägarna. Under tidiga århundraden, präglade av krig som Kalmarunionens upplösning eller feiderna mot Danmark vid gränstrakterna, var utnyttjandet av dylika naturliga skyddsrum en överlevnadsstrategi. Även om arkeologiska fynd i själva grottan är sparsamma, vittnar platsen om hur naturformationer i äldre tider vävdes samman med människors vardag och rädsla.

Idag är Gunnagrotta ett spännande utflyktsmål för vandrare och naturintresserade som söker sig till det omgivande skogslandskapet. Omgivningarna bjuder på storslagen vildmarkskänsla som för tankarna till svunna tider då landskapet var mer otillgängligt. Den som besöker platsen kan lätt föreställa sig hur det var att söka skydd i klippskrevorna när mörkret föll över de djupa granskogarna.