Sandvikens församling har sina historiska rötter i den snabba industriella expansion som följde efter grundandet av Sandvikens Jernverk år 1862 under ledning av Göran Fredrik Göransson. Området bröts ut ur Högbo församling år 1918 i takt med att bruksamhället växte till en stadsliknande tätort, och församlingen utgör därmed ett tydligt exempel på ett modernt industrisamhälles framväxt i det tidiga 1900-talets Sverige.

Själva kyrkomiljön domineras av Sandvikens kyrka, som uppfördes efter ritningar av arkitekten Lars Israel Wahlman och invigdes 1927. Byggnaden är ett förnämligt exempel på svensk 1920-talsklassicism (även kallad tjugotalsklassicism eller nordisk klassicism), präglad av strama men ädla volymer, putsade fasader och ett högt torn som reser sig över stadslandskapet. Interiören präglas av hög konstnärlig kvalitet med fast inredning och utsmyckningar som harmonierar med tidens arkitektoniska ideal.

Inom församlingens äldre gränser finns även spår av äldre sockenhistorik knuten till det ursprungliga Högbo. Den ekonomiska och sociala historien är nära sammanflätad med bruksrörelsen, där kyrkan och församlingslivet länge utgjorde en central samlande kraft för bruksarbetare, tjänstemän och deras familjer under brukspatronernas inflytande.

Idag fungerar Sandvikens församling som en levande kulturmiljö där industrihistoriska lämningar möter sakral arkitektur. Besökaren kan i kyrkorummet studera Wahlmans omsorgsfulla detaljering och uppleva hur 1920-talets formideal tog sig uttryck i en av Gästriklands större bruksorter.