Östhammars historia är nära förbunden med havets reträkt och Roslagens maritima arv. Staden fick sina första stadsprivilegier av kung Albrekt av Mecklenburg år 1368, och fungerade ursprungligen som en viktig uthamn för Bergslagens järnexport samt som en central fiskehamn vid den uppländska kusten.

Eftersom landhöjningen i Roslagen obevekligt grundade upp de ursprungliga farlederna och hamnområdena, blev situationen med tiden ohållbar. Detta ledde till att kung Gustav Vasa år 1539 beordrade att staden skulle flyttas längre ut mot havet till det nuvarande Öregrund. Östhammars befolkning vägrade dock att flytta, vilket resulterade i att den gamla stadsplatsen återfick sina privilegier på 1500-talet, varför Östhammar och Öregrund idag utgör två skilda städer inom samma kommun.

Stadens äldsta kärna präglas av den typiska medeltida rutnätsplanen anpassad efter den trånga topografin vid sjöviken. De äldre kvarteren, med sin låga träbebyggelse och slingrande gator, vittnar om skeppsbyggeri, handel och sjöfart som präglat invånarnas liv i århundraden. Vid det gamla torget och i dess närhet kan man alltjämt känna historiens vingslag från den tid då haneskutor och roslagsskutor låg förtöjda vid kajerna.

Idag är Östhammar en levande skärgårdsstad som bjuder på välbevarade kulturmiljöer, trähusbebyggelse och närhet till den norra roslagsskärgården. Besökaren kan vandra längs strandpromenaden, uppleva den historiska stadsstrukturen och ta del av det rika maritima kulturarv som präglat platsen sedan medeltiden.