Skandinavien som geografiskt och kulturellt begrepp omfattar de historiska rikena i norr, där landskapen bundits samman av ett gemensamt språkligt och kulturellt arv sedan hedenhös. Under förhistorisk tid präglades regionen av dramatiska klimatförändringar, vilket lämnade spår efter sig i form av storartade Bohusläns hällristningar och mäktiga gravfält från järnåldern. Havet var livsnerven för de skandinaviska folken, och skeppsbyggnadskonsten möjliggjorde både omfattande handel och de seglatser som förknippas med vikingatiden.

Med kristendomens införande under medeltiden integrerades regionen tätare med det kontinentala Europa. Kloster och stenkyckor växte fram, och rikena enades under centralmakt och kungar som ofta omtalas i de isländska sagorna och fornisländsk litteratur. Den feodala ordningen och Hansans inflytande formade städernas framväxt, medan glesbygden präglades av självägande bönder, fäboddrift och jordbruk.

Under senare århundraden har Skandinavien formats av unioner, krig och fredliga samhällsreformers dolda och öppna processer. Kulturarvet vårdas idag genom ett vidsträckt nät av museer, fornminnen och historiska miljöer som vittnar om en säregen nordisk livskraft. Besökaren möts av ett landskap där natur och kultur flätas samman i en obruten hävd från äldsta tid.