Storsjön är Jämtlands största sjö och utgör en central livsnerv som sedan urminnes tider har format människors liv, färdvägar och bosättningar i landskapet. Runt sjöns stränder finns rikliga spår efter tidiga jägar- och samlarkulturer, bland annat i form av boplatser och hällmålningar som vittnar om människans närvaro långt tillbaka i förhistorisk tid. Under medeltiden blev sjön en viktig farled för transporter och handel, där Frösön belägen i sjön fungerade som en central hednisk kultplats och sedermera kristet centrum för regionen med uppförandet av Frösö kyrka och uppsättningen av Frösöstenen.

Sjön är kanske mest känd för den seglivade folktron kring Storsjöodjuret, en mystisk varelse som enligt sägnerna har observerats i sjöns djup sedan 1600-talet. De första skriftliga berättelserna om odjuret återfinns i gamla anteckningar av Mogens Pedersen och har sedan dess blivit en fast del av det lokala kulturarvet. Berättelserna lockade tidigt upptäcktsresande och historieintresserade att söka sig till trakten för att dokumentera sägnerna och den säregen vackra naturen kring sjöbassängen.

Idag fungerar Storsjöbygden som ett levande landskap som förenar modern bebyggelse med djupa historiska traditioner. Runt sjön sträcker sig bördiga jordbruksmarker som brukats i sekler, uppblandade med lämningar från gamla fiskelägen och båtlämningar. Besökare som färdas utmed sjöns stränder möts av storslagna vyer mot Oviksfjällen och ett kulturarv som präglats av både hårt arbete i samklang med naturen och rika muntliga berättelsetraditioner.