Göteborgs historia är djupt förknipad med Sveriges stormaktstidsexpansion och behovet av en västlig hamn mot Nordsjön. Den första stadsanläggningen vid Älvsborg brändes ner under Kalmarkriget, vilket ledde till att Gustav II Adolf år 1621 utfärdade stadsprivilegier för den nya staden på dess nuvarande plats. Staden anlades efter nederländsk förebild av holländska ingenjörer som dikade ut det sankt läget och grävde det karaktäristiska kanalsystemet.

Under 1600- och 1700-talen befästes Göteborg kraftigt med vallar och bastioner för att stå emot danska anfall. Stadsbilden präglades tidigt av handel, skeppsbyggeri och invandring av utländska köpmän, främst från Skottland, Tyskland och Nederländerna, vilket gav staden en internationell prägel. Ostindiska kompaniet, som grundades 1731, gjorde Göteborg till ett blomstrande centrum för handeln med Kina och Asien, vilket lämnade spår i form av ståtliga packhus och grosshandlarresidens.

Stora delar av de gamla befästningarna raserades under början av 1800-talet för att ge plats åt det som idag är Göteborgs paradgator och den omgivande vallgraven, där de gamla vallarna förvandlades till de lummiga parkerna Trädgårdsföreningen och Kungsparken. Trots stadsbränder och tidiga rivningsvågor finns delar av den ursprungliga rutnätsplanen och äldre byggnadsverk bevarade, däribland Kronhuset som uppfördes på 1640-talet som tyghus och ammunitionsförråd.

Idag möts besökaren i Göteborg av en levande storstadsmetropol där historiska lager möter modern arkitektur. En promenad utmed stadens kanaler eller genom de äldre stadsdelarna som Haga bjuder på spår av den tidiga holländskt inspirerade stadsplaneringen och 1800-talets landshövdingehus, en unik svensk boendeform som skapades för att lösa arbetarklassens bostadsbrist.