Konstmuseet har sedan dess grundande varit en centralpelare för det kulturenda liv och den bildning som växte sig stark under Stockholms kulturliv på 1800-talet. Institutionens uppdrag formulerades ursprungligen för att vårda statliga och donerade samlingar av måleri, skulptur och konsthantverk, vilket gjorde att bildkonsten kunde göras tillgänglig för en bredare allmänhet utanför de adliga och kungliga salongerna.

Byggnaderna som rymmer dessa samlingar har ofta uppförts i storslagen arkitektonisk stil, inspirerad av klassicistiska ideal för att spegla konstens tidlösa värden. Arkitekturen samspelar med de utställda verken och skapar en vördnadsfull miljö där besökaren kan betrakta mästerverk skapade av framstående mästare som Carl Larsson, Anders Zorn och internationella giganter.

Genom historien har museet inte bara fungerat som en förvaringsplats för döda ting, utan som en levande arena för debatt, utställningar och folkbildning. Under skiftande politiska och kulturella epoker har institutionen anpassat sin roll, från att ha varit en exklusiv salong för det högre ståndet till att bli en öppen mötesplats för alla samhällsklasser i enlighet med moderna demokratiska ideal.

I dess arkiv och salar förvaras i dag omistliga kulturskatter som speglar såväl den svenska konsthistorien som internationella strömningar. Forskare, konstnärer och skolungdomar möts dagligen i dessa salar för att söka inspiration och kunskap ur det kollektiva visuella minne som museet förvaltar på uppdrag av staten och medborgarna.