Statsministeriet har sina organisatoriska rötter i den svenska Stockholm och framväxten av ett samlat svenskt regeringskansli. Ämbetet som statsminister inrättades i samband med 1876 års departementsreform, då den tidigare uppdelningen med en statsminister för utrikes ärendena och en för justitieärendena ersattes av ett enhetligt system inspirerat av det parlamentariska styrelseskicket i Storbritannien. Första personen att inneha detta ämbete var Louis De Geer den äldre.

Institutionens huvudsakliga uppdrag är att leda regeringsarbetet, fördela ärendena mellan departementen och representera staten i nationella samt internationella sammanhang. Statsministern ansvarar för att utse och entlediga statsråd, och leder arbetet inom Statsrådsberedningen som fungerar som statsministerns centrala stab och närmaste organ för att samordna den förda politiken.

Genom decennierna har Statsministeriet genomgått flera omdaningar, särskilt i samband med övergången till enkammarriksdag 1971 och införandet av 1974 års regeringsform. Denna grundlagsreform innebar att monarkens sista formella befogenheter att utse regering begränsades och att statsministerns ställning som ytterst ansvarig för den verkställande makten i riket kodifierades fullt ut.

Ämbetslokalerna har historiskt varit förlagda till centrala delar av Stockholm, där Rosenbad sedan flera decennier tjänar som det svenska regeringskansliets och statsministerns centrala säte. Byggnaden och dess kringliggande kvarter utgör det administrativa hjärtat för den svenska statsmakten och rymmer de centrala funktioner som bistår regeringschefen i den dagliga styrningen av landet.