Långt före telegrafer, radar och stående yrkesarméer utvecklade de nordiska folken ett av historiens mest effektiva och finmaskiga försvars- och varningssystem: vårdkasarna och ledungen.

Vårdkasesystemet – forntidens optiska telegraf

Längs Nordens kuster, skärgårdar och farleder – från Bohuslän och Blekinge upp längs Östersjökusten och i Norges fjordar – restes stora träbål på strategiska bergstoppar, så kallade vårdkasar. Beredskap dygnet runt: På Kasbergen stod vaktposter (kasvakt*) dygnet runt under de isfria månaderna när fientliga flottor kunde dyka upp.

• Blixtsnabb varning: När fientliga skepp siktades tändes vårdkasen. På intilliggande bergstoppar såg vakterna röken om dagen eller lågorna om natten och tände sin egen kase. På några timmar kunde larmet spridas hundratals kilometer inåt landet.
• Hårda straff för försummelse: Enligt landskapslagarna (såsom Upplandslagen och Östgötalagen) var det belagt med stränga böter eller biltoghet att försumma kasvakt eller att inte hugga virke till vårdkasen.

Ledungen – allmogens skeppslag

När vårdkasarna larmade kallades allmogen till vapen genom ledungen: Bygden var indelad i skeppslag (eller hundare i Svealand). Varje skeppslag var skyldigt att bygga, underhålla och bemanna ett stridsskepp (en snekke eller skuta*).

• Bönderna bidrog med vapen (sköld, spjut, båge och yxa) och proviant (fläsk, mjöl och öl för den tid fälttåget varade).
• Ledungen var i grunden ett defensivt kustförsvar, även om kungamakten senare utnyttjade systemet för erövringståg och skatteuttag.

Spåren i dagens landskap

Än idag vittnar hundratals ortnamn i Sverige och Norge om detta forntida försvar: Vårdberget, Kasberget, Vårdkasebacken, Signalfjället och Roden (som gett namn åt Roslagen och möjligen även Ruotsi / Ryssland).