I nästan varje socken, by och stadsdel i Norden fanns det förr personer som stack ut från mängden: bygdeoriginalen. De vägrade rätta sig efter konventionens grå likriktning och gick sina alldeles egna vägar genom livet.

Vilka var bygdeoriginalen?

Originalen var en mångfasetterad skara:

• Filosoferna och uppfinnarna: Män och kvinnor som byggde evighetsmaskiner av träbitar och klockfjädrar, eller som kunde citera Bibeln, stjärnkartorna och forntida sagor utantill medan de vaktade korna.

Skogseremiterna: De som byggde sig en koja långt ute i ödemarken – som Vild-Hussen som förändrade en hel sjös geografi, eller Lim-Johan* som målade naivistiska mästerverk på tapetbitar medan byborna skakade på huvudet. Stadens färgklickar: I städerna fanns profiler som Kalle Sändare*, kända tidningsbud, gårdsmusikanter och gatuprofiler som alla visste vem det var och vars repliker blev bevingade ord på torgen.

Humor, skarp tunga och självständighet

Bygdeoriginalen var sällan hjälplösa offer; tvärtom var de ofta mästare på drastisk humor, slagfärdighet och satir mot överheten, prästen och länsmannen:

När prästen frågade ett gammalt original varför han så sällan syntes i kyrkan svarade denne:

"Jag har märkt att Gud hör bäst i skogen, för där är det inte så mycket folk som skriker i mun på varandra."

Ett arv av mänsklig tolerans

När bygdeoriginalen omtalas med värme i den muntliga berättartraditionen vittnar det om en tid då lokalsamhället, trots fattigdom och slit, hade plats för det udda och avvikande. Att bevara minnet av dessa särlingar är att bevara respekten för den fria människans rätt att vara sig själv.