Äkthet, Samtidighet, Tendens och Beroende – de vetenskapliga principerna för att granska historiska källor och moderna nyheter.
Källkritik är den vetenskapliga metod som historiker, journalister och forskare använder för att bedöma om ett påstående eller en källa är tillförlitlig. Metoden sammanfattas i fyra klassiska kriterier:
- Äkthet (Kritik av upphovet):
Är källan vad den utger sig för att vara? Är ett medeltida pergament eller en digital bild äkta, eller är det en senare förfalskning, ett manipulerat fotografi eller en fabricerad text?
- Samtidighet (Närhet i tid):
Ju närmare i tid en källa har tillkommit den händelse den beskriver, desto högre är dess tillförlitlighet som vittnesbörd. Ett ögonvittnes dagbok samma kväll väger tyngre än ett memoarverk nedskrivet fyrtio år senare, då minnet omedvetet formats om.
- Tendensfrihet (Källans syfte & partiskhet):
Har upphovspersonen ett personligt, ekonomiskt, politiskt eller religiöst intresse av att vinkla sanningen? Att en källa har en tendens betyder inte att den är oanvändbar, men man måste förstå hur författarens syfte färgat berättelsen.
- Beroende (Primär- vs Sekundärkälla):
Bygger källan på egna självständiga observationer (primärkälla) eller upprepar den vad andra har sagt i andra hand (sekundärkälla)? Om tio nyhetsartiklar upprepar samma påstående men alla ytterst härrör från ett enda anonymt inlägg på nätet, finns det fortfarande bara en enda källa.