Katarina Jagellonica föddes den 1 november 1526 i Kraków som dotter till kung Sigismund I av Polen och Bona Sforza av Milano. Hennes uppväxt vid det polska hovet präglades av renässansens humanism, konstmecenat och diplomatiska intriger. Hon fick en gedigen furstlig uppfostran som omfattade både språk och statskonst.

År 1562 ingick hon ett politiskt äktenskap med den svenske prinsen Johan, hertig av Finland och senare kung Johan III. Äktenskapet ingicks mot den svenske kung Erik XIV:s vilja, vilket ledde till stora politiska spänningar och att paret under en tid fängslades på Gripsholms slott mellan 1563 och 1567. Under fångenskapen födde hon sin son Sigismund, vilket stärkte hennes ställning.

Efter Erik XIV:s avsättning blev Katarina drottning av Sverige när Johan III besteg tronen 1569. Som drottning utövade hon ett betydande inflytande vid det svenska hovet och verkade aktivt för att stärka de kulturella och diplomatiska banden med kontinenten samt gynnade katolska intressen i hemlighet.

Hennes starka katolska övertygelse kom att prägla hennes tid i Sverige och skapade spänningar i ett land som genomgick reformationen. Hon lät upprätta ett katolskt kapell på Stockholms slott och uppfostrade sin son Sigismund i den katolska tron, vilket senare skulle få stor betydelse för Sveriges relationer med Polen.

Katarina avled den 16 september 1583 på Stockholms slott och begravdes i Uppsala domkyrka. Hennes liv speglar den europeiska maktkampen och religionsstriderna under 1500-talet, där äktenskapsallianser användes som diplomatiska instrument.