Margareta Valdemarsdotter föddes år 1353 som dotter till Valdemar Atterdag och Helvig av Slesvig. Vid tio års ålder ingick hon ett politiskt äktenskap med Magnus Erikssons son Håkan Magnusson, som då var kung av Norge. Detta äktenskap lade grunden för hennes tidiga inflytande i nordisk storpolitik och stärkte de nordiska kungahusens band.

År 1370 födde hon sonen Olof Håkansson, som efter sin farfars död valdes till kung av Danmark år 1376 och senare även till kung av Sverige. Efter att Håkan Magnusson avled 1380 blev Margareta förmyndare för den unge Olof i båda rikena, vilket gjorde henne till de facto-härskare över ett omfattande nordiskt territorium.

När Olof oväntat avled år 1387 ställdes Margareta inför en stor politisk utmaning men hyllades snabbt som fullmäktig fru och husfrö i Danmark och därefter i Norge. Hon behövde säkra sin makt och vände blicken mot Sverige, där det fanns ett starkt missnöje med den sittande kungen Albrekt av Mecklenburg.

Med stöd av svenska stormän som var missnöjda med Albrekt ledde Margareta en militär kampanj. År 1389 besegrades Albrekt i slaget vid Åsle, vilket banade väg för Margaretas herravälde även över det svenska riket och säkrade hennes ställning som Nordens mäktigaste kvinna.

För att befästa rikenas sammanhållning och skapa en motvikt mot Tyska orden samlade hon Nordens ledande rådsherrar i Kalmar år 1397. Där kröntes hennes systerson Erik av Pommern till kung över alla de tre länderna, medan Margareta själv förblev den verklige styrande med titeln fullmäktig fru och husfrö.

Under sin regeringstid genomförde Margareta omfattande godsinventeringar och återfick kronoförläningar som gått förlorade under tidigare svaga kungar, vilket stabiliserade statsfinanserna. Hon styrde med fast hand och stor diplomatisk skicklighet, vilket höll de nordiska rikena samlade under en turbulent period av europeisk historia.

Margareta avled plötsligt i pesten ombord på sitt fartyg i hamnen i Flensburg den 28 oktober 1412. Hennes stoft fördes till Roskilde domkyrka, där hon vilar i ett praktfullt gravmonument som skapades långt senare av skulptören Johannes Kilman.