Erik V Glipping var kung av Danmark från 1259 till sin död 1286. Han efterträdde sin far Abel av Danmarks bror, eller snarare efterträdde han sin far Kristofer I som kung vid en ung ålder under sin mor Margareta Sambirias förmyndarskap.

Regeringstiden präglades av svåra strider med den danska kyrkan, företrädesvis biskop Erling Skakkeland och ärkebiskop Jakob Erlandsen, samt oppositionella stormän som krävde inflytande över riksstyrelsen.

År 1282 tvingades Erik Glipping att underteckna en stadga, den så kallade håndfæstningen, på kungsgården i Vordingborg. Detta dokument anses ofta vara Danmarks första grundlag och begränsade kungens makt genom att fastställa att danehof skulle sammankallas årligen.

Konflikten med adeln och kyrkan fortsatte dock att sjuda under ytan trots överenskommelserna. Oppositionen mot kungens enväldiga tendenser växte sig allt starkare bland landets mäktigaste ätter.

Den 22 november 1286 mördades Erik Glipping under mystiska omständigheter i en lada i Finderup på Jylland. Han tilldelades ett stort antal hugg och stick medan han sov.

Mordet i Finderup ledde till en rättslig process i Viborg 1287 där bland andra marsken Stig Andersen Hvide och greve Jakob av Halland dömdes skyldiga som inblandade och tvingades gå i landsflykt.

Efter mordet efterträddes han på tronen av sin son Erik VI Menved, under vars minderårighet mordets konsekvenser fortsatte att kasta sin skugga över det danska riket.