Karl XIV Johan, född Jean Baptiste Bernadotte i Pau i Frankrike, inledde sin bana som soldat och avancerade under revolutionskrigen och Napoleonkrigen till general och marskalk av Frankrike.

År 1810 valdes han oväntat till svensk tronföljare av Sveriges riksdag, till stor del på grund av sin militära skicklighet och den svåra politiska situation som Sverige befann sig i efter förlusten av Finland.

Han anlände till Helsingborg samma år och adopterades av den barnlöse kung Karl XIII, varefter han antog namnet Karl Johan och i praktiken tog över styret av landet på grund av kungens sviktande hälsa.

Under hans ledning ingick Sverige en allians med Ryssland och Storbritannien mot Napoleon I, vilket resulterade i fälttåget mot Tyskland och slaget vid Leipzig samt det korta kriget mot Norge 1814 som tvingade fram en svensk-norsk union.

År 1818 besteg han Sveriges och Norges troner efter Karl XIII:s död och grundlade därmed Huset Bernadotte, som sedan dess har regerat i länderna.

Hans regeringstid präglades av ekonomisk återhämtning efter krigen, en fredspolitik som var ny för Sverige samt en gradvis konservativ inrikespolitik som ibland mötte motstånd från liberala krafter.

Karl XIV Johan avled på Stockholms slott 1844 och efterträddes av sin son Oscar I.