Gottfrid Billing föddes den 18 april 1841 i Önnestad i Skåne och kom att spela en mycket inflytelserik roll inom Svenska kyrkan som biskop och teolog. Efter teologiska studier vid Lunds universitet prästvigdes han och gjorde en snabb karriär inom både den akademiska och kyrkliga världen. Han verkade under en tid präglad av stora samhällsförändringar, industrialisering och framväxten av nya folkrörelser, där han stod för en konservativ och kyrkotrogen hållning.

År 1884 utnämndes Billing till biskop i Västerås stift, där han verkade i biskopsämbetet innan han år 1894 flyttade vidare för att tillträda som biskop i Lunds stift. Under sin tid i Lund kom han att prägla det stiftet djupt genom sin administrativa skicklighet, sin fasta kyrkotukt och sitt intresse för kyrkomusik och liturgi.

Vid sidan av sin biskopstjänst var Billing även en central gestalt i svensk politisk debatt. Han var ledamot av riksdagens första kammaren mellan 1889 och 1906, där han tillhörde de konservativa krafterna. Han var en av initiativtagarna till bildandet av Lantmanna- och borgarepartiet och engagerade sig starkt i skolfrågor, försvarsfrågor och värnandet om statskyrkans ställning.

Som teolog företrädde Billing en klassisk luthersk ämbets- och nattvardssyn, och han var en av de drivande bakom den så kallade Lundateologin i dess tidigare skeden. Han påverkades av äldre tiders kyrkosyn men mötte också den moderna tidens strömningar med skärpa. Hans relation till samtida tänkare och politiker präglades ofta av djup respekt trots ideologiska skiljaktigheter.

Billing var högt aktad för sin lärdom och belönades för sina insatser med utmärkelser som att bli kommendör med stora korset av Nordstjärneorden. Hans liv och gärning sammanfaller med en brytningstid för det svenska samhället, där den gamla ståndssamhällsordningen gradvis avlöstes av ett modernare demokratiskt system, vilket han i många avseenden försökte balansera genom kyrkans auktoritet.

Efter ett långt och strävsamt liv i kyrkans tjänst avled Gottfrid Billing den 14 januari 1925 i Lund. Han efterlämnade ett omfattande skriftligt material, däribland herdabref, predikningar och memoarer som ger en unik inblick i det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets kyrkopolitiska landskap.