Esaias Tegnér föddes i Värmland och kom att bli en av Sveriges mest inflytelserika skalder under romantiken. Han studerade vid Lunds universitet, där han senare även verkade som professor i grekiska språket och litteraturen. Hans tidiga författarskap präglades av nyhumanistiska ideal och stark fosterlandskärlek, vilket gjorde honom till en central gestalt i den litterära kretsen runt Götiska förbundet. Med stor retorisk förmåga och klassisk formfulländning förnyade han det svenska språket och poesin. År 1818 valdes han in i Svenska Akademien på stol nummer 8. Hans mästerverk Frithiofs saga översattes till en mängd språk och spreds över hela den västerländska världen. Senare i livet utnämndes han till biskop i Växjö stift, vilket ledde till en mer splittrad tillvaro mellan prästerliga plikter och litterärt skapande. Under sina sista levnadsår drabbades Tegnér av svår psykisk ohälsa och vårdades en tid vid en klinik i Schleswig. Han avled i Växjö år 1846 och är begravd på Tegnérkyrkogården. Hans eftermäle är mångfacetterat, präglat av både glödande skaldekonst och tidvis konservativa samhällsåsikter.