Michelangelo Buonarroti föddes i Caprese i Toscana och växte upp i Florens, där han tidigt drogs till konsten och fick sin utbildning inom Medici-kretsen samt vid den tidens humanistiska akademi. Under sin ungdom studerade han antika skulpturer i San Marco-trädgårdarna och utvecklade en tidig virtuositet som fångade uppmärksamheten hos tidens mecenater.

Efter en tid i B那时候 och åter i Florens skapade han den berömda marmorskulpturen David, som kom att bli en symbol för den florensiska republikens frihet och sinnebilden för högrenässansens ideal gällande människans kroppsliga skönhet och intellektuella kraft.

År 1505 kallades han till Rom av Julius II för att utföra ett storslaget påvligt gravmonument, ett projekt som förfulföljdes under årtionden men som lade grunden till hans fortsatta uppdrag i den eviga staden.

Bland dessa uppdrag intar taket i Sixtinska kapellet en särställning; Michelangelo målade detta enorma valv helt på egen hand mellan 1508 och 1512, vilket skildrar scener ur Skapelsen och bibelns tidiga historia med en dramatisk kraft som saknade motstycke.

Under senare delen av sitt liv var han verksam både som skulptör, målare och arkitekt, där han bland annat ledde återuppbyggnaden av Peterskyrkan i Rom och ritade dess gigantiska domkupol.

Hans sista konstnärliga verk präglades av en djupt personlig religiös kris och ett tragiskt vemod, vilket tydligt speglas i hans sena skulpturer såsom Pietà Rondanini, där marmorn endast grovt bearbetats.

Michelangelo avled i Rom år 1564 vid åttioåtta års ålder, men hans stoft fördes tillbaka till Florens för att begravas i kyrkan Santa Croce, där han hedrades som en av historiens största giganter inom konsten.