Tage Erlander var en svensk politiker och socialdemokratisk ledare som tjänstgjorde som Sveriges statsminister och partiledare mellan 1946 och 1969. Han föddes i Värmland och studerade vid Lunds universitet, där han engagerade sig i studentpolitiken och påverkades av radikala idéer.

Efter att ha valts in i riksdagen uppmärksammades hans administrativa skicklighet, vilket ledde till att han utsågs till ecklesiastikminister i Per Albin Hanssons regering. När Hansson plötsligt avled 1946 utsågs Erlander oväntat till hans efterträdare på statsministerposten.

Under Erlanders långa ledning lades grunden för den svenska välfärdsstaten, ofta benämnd folkhemmet, i nära samarbete med LO och finansministern Gunnar Sträng. Reformer som allmän tjänstepension, grundskola och utbyggd hälso- och sjukvård genomfördes under denna period.

Erlander var känd för sin folkliga framtoning, sin ödmjukhet och sin vana att föra omfattande dagböcker som senare utgivits i tryckt form. Han lämnade över makten till Olof Palme 1969 efter över två decennier vid regeringsmakten.