Henrik II var kung av England och hertig av Normandie samt en av medeltidens mäktigaste monarker. Han föddes som son till Geoffroy V av Anjou och Matilda av England, och lade grunden till det väldiga angevinska riket som sträckte sig från Skottland till Pyrenéerna.

Genom sitt äktenskap med Eleonora av Aquitaine kom han i besittning av stora landområden i Frankrike, vilket ledde till livslånga maktkamper med den franska kronan, särskilt mot kung Ludvig VII av Frankrike. Hans styre präglades av en kraftfull centralisering av den kungliga makten.

Henrik genomförde omfattande juridiska reformer som skapade grunden för det engelska systemet med common law och införde regelbundna juryrätter. Dessa institutionella förändringar syftade till att stärka kungadömet på bekostnad av feodala baroner.

Hans regeringstid överskuggades dock av en bitter konflikt med kyrkan, personifierad av hans tidigare vän och kansler Thomas Becket. Striden gällde kyrklig jurisdiktion och ledde till att Becket mördades i Canterbury katedral år 1170 av kungens anhängare, en händelse som väckte stor skandal i hela den kristna världen.

Mot slutet av sitt liv drabbades Henrik av upprepade uppror ledda av hans egna söner, ofta uppmuntrade av deras mor Eleonora av Aquitaine och den franske kungen Filip II August. Han avled i Chinon och efterträddes av sin son Rikard Lejonhjärta.