Leonora Christina Ulfeldt föddes som dotter till kung Christian IV av Danmark och Kirsten Munk. Hennes uppväxt präglades av kungliga privilegier vid det danska hovet där hon fick en för tiden mycket gedigna bildning inom språk, religion och historia.

År 1636 ingick hon äktenskap med adelsmannen och statsmannen Corfitz Ulfeldt. Paret kom att spela en central och mycket inflytelserik roll inom den danska politiken under mitten av 1600-talet, samtidigt som de samlade på sig enorma rikedomar och mäktiga fiender.

Makarnas politiska ambitioner ledde till slut till ett djupt fall. Efter misstankar om landsförräderi och konspiration mot den danska kronan flydde paret ut i Europa, vilket inledde en lång period av kringflackande tillvaro och ekonomisk misär för familjen.

År 1663 arresterades Leonora Christina under en vistelse i England och utlämnades till Danmark. Hon dömdes för delaktighet i sin makes förräderi och spärrades in i den beryktade Blå tornet på Köpenhamns slott.

Under nästan tjugotvå års isolering i Blå tornet visade Leonora Christina prov på en enastående motståndskraft. Det var under dessa svåra förhållanden som hon författade sitt livsverk, den självbiografiska skildringen Jammers Minde, som i dag räknas som ett av de främsta mästerverken i den danska litteraturhistorien.

Efter sin frigivning 1685 tillbringade hon sina sista levnadsår på Maribo kloster på Lolland, där hon ägnade sig åt fromhet och skrivande fram till sin död.