Njalssagan är den största och litterärt mest framstående av alla isländska sagor, skriven av en okänd författare under slutet av 1200-talet. Verket skildrar dramatiska händelser på [[plats:Island]] under fristatstiden, närmare bestämt mellan åren 930 och 1020, en period som präglas av övergången till kristendomen och intensiva fejder. Den centrala handlingen kretsar kring den vise och rådkloke lagmannen [[person:Njal Thorgeirsson]] som bor på gården Bergthorshval, och hans nära vän, den tapperhetstörstande [[person:Gunnar Hlidarendi]] från Hlidarendi. Deras relation sätts på prov av samhällets hårda normer kring heder och blodshämnd. En katalysator för berättelsens tragiska konflikter är den sturska och kompromisslösa kvinnan [[person:Bergthora Skarphedinsdotter]] samt den inflytelserika men uppviglande [[person:Hrut Herjolfsson]]. Genom deras handlingar trappas en mindre tvist upp till en omfattande och generationsobunden konflikt. Sagan ger en unik inblick i det medeltida isländska tinget och det juridiska system som skulle reglera konflikterna men ofta i stället förvärrade dem. Konflikten kulminerar i det skräckinjagande mordbranden då fiender sätter eld på [[person:Njal Thorgeirsson]]s gård. Efter mordbranden flyttas fokus till slutna uppgörelser och den slutgiltiga försoningen, där gestalt som [[person:Kari Solmundarson]] spelar en avgörande roll i jakten på upprättelse och slutlig fred. Författaren visar prov på stor psykologisk skärpa och en tragisk världsbild. Verket har bevarats i flera medeltida handskrifter och utgör en hörnsten i det nordiska kulturarvet. Det ger en levande bild av nordisk mentalitet och vikingatida rättskultur.