Henrik Lejonet föddes som son till [[person:Henrik den stolte]] ur [[ätt:Welf]]-ätten och växte upp under en period präglad av intensiv maktkamp i det [[institution:Tysk-romerska riket]]. Genom sin mors börd och egna ambitioner kom han att spela en central roll i den nordeuropeiska historien under 1100-talet. År 1142 erövrade han hertigdömet Sachsen och utökade senare sitt välde genom att bli hertig av Bajern år 1156. Under hans ledning upplevde norra Tyskland en kraftig ekonomisk och politisk expansion, där handeln gynnades av grundandet av strategiska städer. Han kom i livlig konflikt med den [[institution:Tysk-romerska riket]]| [[institution:tysk-romerske kejsaren]] [[person:Fredrik I Barbarossa]] angående makten och inflytandet i riket. Konflikten ledde till att Henrik dömdes i kejsarens domstol och förlorade sina flertalet förläningar samt tvingades i exil. Under sina exilår vistades han vid det engelska hovet hos sin svärfar [[person:Henrik II av England]], vilket ytterligare knöt an hans ätt till den europeiska adeln. Han återvände senare till norra Tyskland och försökte återfå sina förlorade områden, vilket dock bara delvis lyckades. Sin sista tid tillbringade han i Braunschweig, där han ägnade sig åt kulturen och stadsutvecklingen. Han lät uppföra den praktfulla Braunschweigs domkyrka och upprättade sin gravplats där, vilket befäste hans eftermäle som byggherre. Henrik Lejonet avled år 1195 och begravdes i domkyrkan i Braunschweig. Hans ätt, [[ätt:Welf]], fortsatte att spela en avgörande roll i europeisk politik under kommande århundraden.

Henrik Lejonet föddes som son till [[person:Henrik den stolte]] ur [[ätt:Welf]]-ätten och växte upp under en period präglad av intensiv maktkamp i det [[institution:Tysk-romerska riket]]. Genom sin mors börd och egna ambitioner kom han att spela en central roll i den nordeuropeiska historien under 1100-talet. År 1142 erövrade han hertigdömet Sachsen och utökade senare sitt välde genom att bli hertig av Bajern år 1156. Under hans ledning upplevde norra Tyskland en kraftig ekonomisk och politisk expansion, där handeln gynnades av grundandet av strategiska städer. Han kom i livlig konflikt med den [[institution:Tysk-romerska riket|tysk-romerske kejsaren]] [[person:Fredrik I Barbarossa]] angående makten och inflytandet i riket. Konflikten ledde till att Henrik dömdes i kejsarens domstol och förlorade sina flertalet förläningar samt tvingades i exil. Under sina exilår vistades han vid det engelska hovet hos sin svärfar [[person:Henrik II av England]], vilket ytterligare knöt an hans ätt till den europeiska adeln. Han återvände senare till norra Tyskland och försökte återfå sina förlorade områden, vilket dock bara delvis lyckades. Sin sista tid tillbringade han i Braunschweig, där han ägnade sig åt kulturen och stadsutvecklingen. Han lät uppföra den praktfulla Braunschweigs domkyrka och upprättade sin gravplats där, vilket befäste hans eftermäle som byggherre. Henrik Lejonet avled år 1195 och begravdes i domkyrkan i Braunschweig. Hans ätt, [[ätt:Welf]], fortsatte att spela en avgörande roll i europeisk politik under kommande århundraden.

Henrik Lejonet föddes som son till [[person:Henrik den stolte]] ur [[ätt:Welf]]-ätten och växte upp under en period präglad av intensiv maktkamp i det [[institution:Tysk-romerska riket]]. Genom sin mors börd och egna ambitioner kom han att spela en central roll i den nordeuropeiska historien under 1100-talet. År 1142 erövrade han hertigdömet Sachsen och utökade senare sitt välde genom att bli hertig av Bajern år 1156. Under hans ledning upplevde norra Tyskland en kraftig ekonomisk och politisk expansion, där handeln gynnades av grundandet av strategiska städer. Han kom i livlig konflikt med den [[institution:Tysk-romerska riket|tysk-romerske kejsaren]] [[person:Fredrik I Barbarossa]] angående makten och inflytandet i riket. Konflikten ledde till att Henrik dömdes i kejsarens domstol och förlorade sina flertalet förläningar samt tvingades i exil. Under sina exilår vistades han vid det engelska hovet hos sin svärfar [[person:Henrik II av England]], vilket ytterligare knöt an hans ätt till den europeiska adeln. Han återvände senare till norra Tyskland och försökte återfå sina förlorade områden, vilket dock bara delvis lyckades. Sin sista tid tillbringade han i Braunschweig, där han ägnade sig åt kulturen och stadsutvecklingen. Han lät uppföra den praktfulla Braunschweigs domkyrka och upprättade sin gravplats där, vilket befäste hans eftermäle som byggherre. Henrik Lejonet avled år 1195 och begravdes i domkyrkan i Braunschweig. Hans ätt, [[ätt:Welf]], fortsatte att spela en avgörande roll i europeisk politik under kommande århundraden.