Transkriberad uppteckning

Ore. 1. Himlavalvet och väderleken. Väderstrik: nådawäder, sunna…, osta…,wästa…; ost gäjnom skojen; sudywer sjön; nådywer; wästywer; nog ska lada stå nådane gåläm; ostane…,sunnane…, västane; synst e bym, nöst…, wästrest…, östrest…, kam do wästanetter? sunnanätter, ostanätter, nåda…, do ska gå sudmä sjölande (=sjöstranden) å meta! ostmä Sturbjärsklittäm er ä gott um lindjbär; västmä; nådmä…, wästamä Gropgåläm bo Pällas (intill, bestämd form) wästa Gropgåln (obestämd plats); ostamä rugåläm; osta rugåln; nådafår, ostafår, sunnafår, wästafår; nådatil, sunnatil, ostatil, wästatil; på nödersäjdn, på sydersäjdn; sydsäjda, wästsäjda; nådmä ån a i jän ändjslog; -ostnåd, ostsud, västsud, västnåd (alltid bakvänt); ostnåde rån (=vrån); wästnådafår; västsunna Säle; wästsudywer, wästnådywer. Inga 16delsväderstreck förekommo. wästnåda skojäm. ”Sudo stugo”. / Ore. 2. ”Nu a molnä skingra se, så gambälhimmeln byrå synjas”. ”Ä himled upp se bra e går, män ä stont wi lag så ländjä”. ”Wa du himlär upp de” (=språkar högljudd, glad och hoppfull). ”Ä wa jätt himla väder”. Äfven: ”ä wa jätt herrans wäder”. ”Gråhimmel”. ”Gåk på solsäjdo um häsjo, så få do sol de, mä do wäjler middag”. ”Do ska bräjd nåvorn ätter sol um do ska fån ti ta”. ”Issajä wa jän solwind timbärstuck” ”Si uke fin wädersol ä e ostå himmeläm”. ”Sole glisär ti molne, ä bli mer rägn”. ”Jäno sollysna sudyver”. Solgål (=ring kring solen). ”Ä wa jän solbassug dag”. ”O based på wale på ättmiddan”. ”Bällt du djär nå e släjkom solhito?” ”Åj, wa bråjn å solbränd du e på armom”. ”Wi fingom så mytje solskonada säd”. (=drifven till brådmognad af för långwarig solhetta). ”E do lat, håld solvarger i de?” ”Sole går nid e sättjän, ä a äna kum nå ti bättjen”. (ordstäf) ”Ä e solvarmt så ä bladrär borter egom”. Värmedallring i luften. / Ore. 3. ” Morgorött djär aftonblött”. (ordstäf). ”Solskäjnä e träjwle”. ”E kwäjs gick sole nid i sättjen”. ”På skuggsäjdn ent ä så solhett”. ”Ä gror” (solen lyser svagt och grumligt genom molnen). ”ä wänter uvobår” (=nederbörd). ”Solgläjm åjtå sjöm Månen: Distunglä, Ersmäss---, Jul---. ”Ä kam på wäxndä fårdan”. ”Ny e wäjduppe mä wassom wånnom, wän ä wänter får wäder”. ”Sit ne jä te tungälljosane?” ”Ä e jän gål kring tunglä”. ”Tungälgål”. ”Sit do jä hesom å tunglär” (=sitta och dåsa i skymningen. ”Tungälljoser kwälder”. Tungälumbytä; tunglä e halfväxt, full- växt; på växndä, på twärndä; hafväxt, halffulle; fåst kwartn, ar kvartn, senäst kvartn. ”Tungäl- gubbän går upp så stur”. Tungälfårmårtjälse. Stjärnklårt. ”Ä e hasskle stjärntjåckt e kwäld”. ”Stjärnklårer näter”. sjusjärnur, tri---, wittergata, karlavagnen, äfven femstjärnur, norrstjärna, wåje, kwäjsstjärna, stjärnur glindra, ”Stjärnur e så lådner-ä bli snjo”. ”E såg hur jäno stjärna rann”. / Ore. 4. Norrsken. ”Ä skimer”. ”E kväjs skimed ä 0å flaxed så e wart rädd”. ”Ä a skimo nu e fler kwälda”. ”Jän kwäld nådd ä upå half himmeln, å flaxed så e tyckt just e hödd hur ä wäsed”. –”Dimba”. ”Ä e så dimbut, så e sirent far yfver sjön”. Lika ofta säges: ”dumba, dumbut”. ”Sjön dumber”. –”Ä byrå molna”. ”E går wara mule hel dan”. ”Jäno molnvägg wästsudywer”. ”Ä e wäl ywermule”. ”Um molnä skingrer se på någom fläck, så solskäjnä titter fram, så hitter ä: watolysna”. ”Si uke molngubber ä stäg upp!” ”Ä håld å ljosner upp”. Krusut moln; krusmoln; åskmoln. Dågg. ”Ä bäjt bra ti slå då grasä e dåggut”. ”Wått åf dåddjen”, Nederbörd=”ufvobår”. ”Rägnskåjr”, ”rägnbläta”, ”War ä skwäler å rägner”. ”Rägndugger”, ”Ä e så rägnduskut” =mycket fint rägn liknande dimma. ”Usch! warä äser nid”, ”ä rakt fosser”. ”Ä wäser åf jäner rägnskåjr”. ”Rägnbujen synns”. / Ore. 5. ”Hageläöjling, snjoäöjling”. ”Trindsnjo”. ”Ä byrå snjoga”. ”Si uke sturer snjokålwer ä kum”! ”Jän stur snjodämp”. ”Ä a käme jän snjosnitt e nåt”. ”Ä e spårsnjo”, så nu kun skytter åjt å jag häro (=harar)”. ”Ä snjogluper; ä bli riktit snjoslask; å så blir ä snjosyrja ätter wägom”. ”We fåm nog jätt sturt åjrwäder snart”. ”Ä wa jätt herrans väder, ä ent åjtwärn (=kan ej vara ute)”. ”Ä e snjodrivjur jämt mä rugålom”. ”Will ä ent bli kållt, så an da snjon ätter wägom fros ehop, så blir ä riktit mådut; ä a ware litä måd fåråjt”. ”Issa blåtwädrä slo ehop snjon bra. ”Nu erä skare, nu kun ne gå på skårom etc.”. ”Ja, war ä blåtwäderswitter e fjod, så a we do snjowitter e år”. “E lådig under snjosmältnindje sku we kör hem widn”. ”Ä håld full å bli bärfläckut på åkrom”. ”Förfärle wa swallbränder lindur a wurte e lådig”. ”We fåm full nån mer snjodämp, guckudämpen ant käme än”. ”Då wårrer kum hema gålom wänt dem snjo”. ”Tänk wa åjwut ä e båtte skojem (=snön hänger i trädgrenarna)”. / Ore. 6. ”Ä wa så hilut (=rimfrost) e mårgus, må ä a wäre frost e nåt?”? –”men båcken e do ent tjölo”. ”Hila går nog bort barä sole kum upp”. ”Ä käns litä witt- rut å gråkållt på mårgun”. ”Hel fyrejulswittern wa jän gråwitter”. ”Do kum så hilug e skäddje, erä kållt?” ”Ä e jän alnsdjop tjöle upe mörn”. ”Ä e frusnämt upe mörodlindjäm”. –”Hint (=hann) du få upp pärur (=potatis) inna ä tjöled?” –”Watnä byrå tjöva ätter sjölandom”. ”Fortsätt isnjä kålldn, lägg full sjön se snart”. ”Bli ä läjko kållt twå dågo til få we nog skriskoäjs”. ”Nu erä fin glanskäjs på sjöm, sku we åjt å åk skrisko e kwäld?” ”Um issn kåldn bällt fortsätta jäna wiko äl twå, så ä wurt nån tjoräjs, men kum ä nu snjo å så wat- ner upp å fros, så blir ä släjk snjoäjs, å så um ä bli blåtwäder å så e lådig blir ä stup å syrja”. ”Skruwäläjs blir ä då ä watnaupp å sä fros”. ”Då ä a wäre blåtwäder, bruker ä bli äjsgata ätter wägom”. / Ore. 7. ”Wän witter spring ä upp jäno råk på sjöm (=en bred spricka tvärt öfver sjön, vanligtvis mellan två mot hvaran- dra utskjutande uddar). Anekdot: Soldat Gifting hittedå i mårkne kör nid i jäna släjka råk, men på onomes rop kam ä jålp, så an kam upp mä läjw. Då an jän gång berätted um an da händelsn san bl.a.: ”E bad gud tamefan så mytje e hårked mä e wa da nidi”. ”Då ä e blåtwäder bruk ä bli äjsspikler, som händja åf takom”. – ”Då snarwinder (=vädervind) byrå gå wäntär ä tork”. ”Trullkälingäöjling bruk dem tal um”. ”Warä stormär å blås”. Storm på hösten vid skördetiden kallas ”snestårk”. ”Wäderkalln tittar i dörn (=blåsten gläntar på dörren). ”E morgus war ä wäl lyngt, men ä sir åjt bli storm”. ”E tror blåstn goner se” (=saktar af) ”Ä wädrer litä, sir e”. En person, som är högröstad i sitt tal och kanske talträngd, säges vara ”stormug”, ”Wa an da ”stormer”. Blås kajsa! brukas säga åt vinden. / Ore. 8. Thordunder: ”Tor körer jä ostafår, e hörd ä mullred”. ”Torn a kört nid heme Jånses”. Numera säger ingen, utom någon gammal gubbe, att ”Tor dundrar”, utan det är vanligt: det åskar eller åskan går. ”Ä blixtred, ä bli åska”. ”E tyckt nog ä wa åskmoln på himmelem”. ”Ä blixtrer å duner iddeligen, så e bli rädd”. ”E sir blixtn fast e blunder att ogom å gämer dem”. ”Ent åller sumåra fån si nån korbliixt”. ”Nu a we fått wacker- wädrä. Tänk uke illwole wäder ä wa fårwiko”. ”Ska do gå ti skogs e issojä ljotwädre”? ”We am aft wåt- å sårjväder hel månadn”. ”Få si um we fåm nå bätter wäxtväder da ä kum på ny”. ”E skull a wäre wästum sjön å bure in hö, men ä e så strängt mot- wäder så e gruwer me”. ”Men do få ätterväder hem”. ”Ja, barä int ä går som kälindje önskt se så: ”Gugiwe att wädrä wänded se dest e skull atter”! å så djord ä, så o fick motväder då mä”. / Rudén, Anders, 1927. acc 1492 Svar på ULMA:s frågelista 4 om Himlavalvet och väderleken för Ore s:n