Snapphanar

Under snapphanefejden stod ett stort slag emellan Hittarp och Lunnoni vid den s. k. Bolbrostugan. På d'en gård i Hittarp där jag är lödd voro danska officerare inkvarterade. Dessa blevo betagna i en därstädes tjänande piga. Denna hade emellertid drängen till, fästman. En av officerarna varnade drängen att sällskapa med flickan. Gjorde han detta skulle han utan förskoning skjuta ned honom. Drängen ville emellertid icke ge efter för de främmande inkräktarna utan fortfor att ägna flickan sin uppmärksamhet. Detta förtröt officeren mer och mer och vid ett tillfälle sköt han honom utan förskoning ihjäl. Emellertid kommo svenskarna i närheten och danskarna måste med en hel del snapphanar, som de hade i sitt sällskap, taga till flykten åt vägen mot Lunnom. De båda offiderama redo.ett stycke i förväg. När de kommo upp i en skogsbacke tog den ene av dem upp sin revolver och försökte skjuta kamraten. Men skottet klickade. "Vill du så till med det", sade den anfallne "så skall jag sörja för att mitt skott ej klickar". Samtidigt tog han upp sin revolver och sköt kamraten så att han föll död av hästen. Två flickor från Friggatofta stodo dolda bakom en yvig gran och sågo vad som passerade. Då knektar och snapphanar ridit förbi gingo flickorna fram ur sitt gömsle för att se huru illa det gått med den skjutne. Denne hade då lyckats krypa ned till ett kärr för att dricka vatten. Men han kom sig aldrig mera utan dog ute i skogen.