Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten sköter om husdjuren.
Gårdstomtar finnas i alla hus. Den husbonde, som är den första på en gård, blir dess tomte. Har han varit god, blir tomten god. I motsatt fall blir tomten elak. I mitt hem finnes en god tomte. Den vårdar sig om kreaturen och bland dessa speciellt om hästarna.
Vårhalvåret
Denna text håller på att skrivas av, av en användare eller är under behandling.
Denna text håller på att skrivas av, av en använda...
Denna text håller på att skrivas av, av en användare eller är under behandling.
Ramsor och rim.
Fingrarna: Tummetott, slickepott, långeman, havrehäst och lille präst. Ingen ramsa om tårna.
Vår- och hösthalvåret, påsk.
Göja riste sin skinnpäls. Naddarna och horsavinerna var på framtiden. Då det var så kallt. Regn om pingst var inte bra. Då blev kornet "pigged". De fick aldrig lov att tvätta eller spinna dim- ledagarna, det var från och med onsdag. Tisdag i den veckan kallades för vete tisdag, då åt de pannkaka och vetebröd. Sen var det dimmel onsdag.
Gloson
Gluggsoen var farlig, för den kunde springa mellan benen på folk och fläcka dem. "Akta er för gluggsoen", sa vi förr, då vi var ute om kvällarna och vi tyckte, att vi såg något.
Vårhalvåret
Tredje torsdan i Tor skulle de inte spinna, då skulle pigorna lägga sig i dagsljus. Då skulle kvarnarna också stå still, både vattenkvarnar och väderkvarnar.
Vättar
Mormor hade lärt min mor, att hon skulle akta sig för att spilla varmt vatten och allra helst ikring kakelug- nen, för där höll vätterna till. Det hade kommit en sådan till mormor en gång och bett att få låna bröd, och så bad hon, att de inte skulle låta kaffet pösa över var mor- gon, för det kom på dem. En kunde hitta vättaljus ibland, och de skulle en ta vara på, de var så nyttiga.
Skogsväsen
Skogssnuvan var som den allra finaste tös framifrån sedd, men bakifrån liknade hon ett baketråg. Var det någon, som hade blivit sjuk i skogen och inte råkat vägen, sa de: "Han har varit ute för skogssnuvan." Så skrattade hon åt dem. Var det någon hon tyckte om, kom hon till honom i skogen, och jägare kunde hon hjälpa, så att de fick god tur. Ibland ville hon ha kärlekshandel. Har inte hört sägnen om skogssnuvan, som narrade kristet blod. Nej, hon hade inte någon man.
Sjukdoms- och dödsväsen
Glokson skulle de vara rädda för, för hon kom och sprang mellan knen på dem, så de blev kluvna. Hon var i form som en vanlig gris men så skarp i ryggen. Det var bara på kvällarna, man behövde vara rädd för henne
Lyktgubbar
Lyktemannen – de kallade det också för gastabloss. Det var ett irrsken, som for i rågångar om kvällarna.
Husligt arbete.
När de hade ställt upp en väv och skulle till att sätta i väven, om det då kom någon in, så skulle han trampa med fötterna upp och ner ett par tag och säga: "Högt skäl!' – inte sen' de hade börjat väva. Så fort de fått slagit det sista i väven, skulle de lösa ner tramporna, för det skulle vara farligt för sådana fruntimmer, som var med barn, att se väven annars – de skulle få svårt för att föda barnet.
Nyår.
Ta upp nyårspsalmen var det en del som gjorde. Jag har inte gjort det mer än en gång, och då var jag vuxen. Då man fick se det första nyet, skulle man gå ut och ta upp en psalmbok framför sej och sedan gå in och läsa. Var det en begravningspsalm, då skulle det inte bli roligt.