Transkriberad uppteckning

Skogssnuvan var som den allra finaste tös framifrån sedd, men bakifrån liknade hon ett baketråg. Var det någon, som hade blivit sjuk i skogen och inte råkat vägen, sa de: "Han har varit ute för skogssnuvan." Så skrattade hon åt dem. Var det någon hon tyckte om, kom hon till honom i skogen, och jägare kunde hon hjälpa, så att de fick god tur. Ibland ville hon ha kärlekshandel. Har inte hört sägnen om skogssnuvan, som narrade kristet blod. Nej, hon hade inte någon man.