Transkriberad uppteckning

Brödet och dess Tillredning. Ordet Bakning ofattar mer än brödbakning Ordet Brödbakning omfattar allt som tillhör såväl tillredningen som sjelva Bakningen (grädnngen) i ugnen (Ordet Grädning är ett nytillkomet ord som ej fans förr i tiden). Man sade T, x, p. i morgon måste jag baka bröd för vi är komna på bröd ändän. (det förra baket är slut) Ordet baka användes i flera fall vid Matlagning såsom baka pannkakor, baka plättar – baka monk baka vofflor, baka laggpankaka, Baka vidjor då man hägnade gärdesgårdar, baka rygen vi elden då man frös, det var en värm Bakdag, han låg och bakade sig i solen sockerbakaren, Baka potatis i askan / Tiden för bakning obestämd det kansje blev var fjotonde dag kansje blott en vecka, Man eldade ej den stora ugnen i onödan, dom bakade mycket på en gång särskilt julbaket. som alltid blev det största, ty det fodrades då många sårters bröd till Kalasen, däribland en del Wetebröd Bagarna. Det var endast kvinnorna i huset som ombesörjde all bakning. Karar hjelpte alldrig till, men väl barnen alla kvinnor kunde baka bröd i alla sårter och former, det fans inga yrkes bakerskor. Sina förningar bakade dom sjelva den bestod av en sikte kaka och en pannkako eller en ostkaka. s, å, k, Tårter förekom alldrig ej häller manliga bagare på landet. / Brödets betydelse Hälgd. Brödet höls mycket heligt i gamla tiden, troligast därför att det då fans mindre tillgång på råg, emot vad det gör i senare år, det ansågs till och med för synd att tappa brödet på golvet, då man satt och åt, då sade Gu förlåt jag tapte brödet, eller Gud förlåt, barna tapte brödet på golvet. hade dom bakat så sade dom, Gud vare lov nu har jag bakat oss bröd, eller Gu låt bröet bli drygt. Då säden växte sade dom, Gud give vi finge ett ett godt bröår, eller Brödet är en Guds gåva, om bakgumman gav sin granmor smaka brödet, så sade hon Gu signe dej för så gott brö, Det sades så om allt bröd om det än var bakat av dåligt blandmjöl. Det ansågs ej för synd att / att äta siktebrö till vardags om man hade råd till det. Att brödet blandades med sämre sädmjöl, berodde på att rågsäden var för knapp, och ej räkte till för att baka och äta det oblandat hela året om. Och därför så blandade ofta me Korn eller Havremjöl, ofta med potatis. Om något skulle hända om man lade kakan från sig upp och nedvänd är obekant. Något dylikt har jag hört men mins det ej Det dagliga Brödet. Avsess Huvudnäringen av dagens mat och det vicktigaste som dagligen fodrades till maten, alltså inte viss till delnng utan det dagliga behovet av bröd. Ordsprak. Har vi bröd så svälter vi i Guds nam inte ijäl. om någon var rik så sades det. Han behöver ej sörja för det dagliga brödet / i luffarevisan läste jag några rador om luffarens dagliga bröd der stod det: O. luffare gläd dig åt livet Du har ju ditt dagliga bröd det blir oss av bondgumor givet på oss går ju als ingen nöd. Dagligt bröd är det samma som levebröd. Den enes död är den andres bröd. d, w, s. den levande får den dödes arbete. och på det fick han sitt dagliga levebröd. Att äta bröd utan såvel kalldes brömala. Det fans många benämningar på bröd. såsom Dagligt bröd levebröd rågbröd Kornbröd Havrebröd Blandbröd Finbröd grovbröd Limpebröd Sötbröd Småbröd Wetebröd Hålbröd eller (Krokabröd). Palltbröd (eller (Blodbröd) Skorplupet eller (misslyckat vid grädningen så att övre skorpan lossnat från det innuti Kakan) Brödlevar (långa Kakor) ej runda. Brödstycke / är en oformlig del av en brödkaka antingen skuren runt om, eller bruten. alltså en del av en kaka eller en bit av kakan det kan gott var samma sak fast i olika storlek. Brödkant är som vi vet det yttersta på en kaka. Will man ha flra nam på bröd som det tillkomit så så säger mann (julbröd) gamalt nam, nen Txp Knäckebröd delikatessbröd vinerbröd spisbröd. mfl; Slutligen Fläsk å Sillbröd Dessa rågbrödskakor bakades så stora så att en person blev mätt av endast Kakan till målet. (Olika storleker). Fläsket eller sillen lades inuti kärnan på kakan så den var ej synlig. Kakorna skulle jäsa och gräddas lika som annat bröd. Sådana bullar blev ej oftare än vid de vanliga baken storbaken / skalkebit __ Brödskate __ Kantabit Maktabit Brödskorpa Brödsmulor __ Brödmallen, (det mjuka innuti kakan) Brödknalle (en liten hård Bulle). En munsbit Bröd Med bulle menas den lilla kakan (fig. 1 a.) En limpa (fig. 1 b:) en kaka (fig. 1d.) Kusar förekom ej ej häller Knäckbröd. Kusar motsvarar Skånska ankarstockar och bakas i särskilda ugnar, sådana obekanta. Bakningen förrättades alltid i Köket om det var rum, annars inne i storstugan. På Herrgårdar var det stora kök som då alltid användes för bakningen. Särskilda Bakstugur fans ej, ej häller andra uthus användes ty i ett rum där dom bakade måste det vara värmt för att degen och brödet skulle få sin fulla jäsning innan det sattes i ugnen / Bakugnen Då ett hus bygdes så muras det alltid en murstock till alla spisar, antingen huset är stort eller litet. på 1870–1880 talet och tidigare. så murades bakugnen inne i murstocken det vill säga att det murades en öpning på murstocken och ett stort tomrum innuti sjelva muren till Bakugnen. I större hus som Herrgårdar så sattes murstocken mitt i huset, men mindre hus sattes den vi ena långväggen, och ugnen åt Wäggsidan Ugnen så väl som murstocken var av gråsten och lera (ej kalkbruk) Ugnens storlek var olika det var efter utrymmet storlek i hus och mur. Murstocken börjades nere på sjelva marken under huset, och murades ända upp genom taket. / Då dom muratt upp kökspishallen till cirka 75 [cm] högd så lades botten (allen) till Bakugnen rakt framman för Allen Botten var släta stenhallar, dom lades alldeles gemt å fick ej luta åt något håll, sedan uttogs ugnens storlek, och ett par valvbågar [?]kades till alldeles så höga och breda som ugnen skulle bli hög ock, bred, på dessa lades brädlappar då bågarna var resta. lapparna lika så långa som ugnen. Sedan murades det runt om och valvet lades av sten och lera över bräderna och bågar, över allt detta så fort sattes murnngen till pipan på taket, på andra sidan ugnen murades stospiseln till storstugan Murtegel fans knappat då, det fans då ej allmänt att få. / Under murningens fortsättning kring bakugnen så ditsattes eldnings luckan (Fig. 3) nr 6) om man hade någon gjuten annars fick en smed göra en af tjock jernplat, annars en passande trätäpp I ugnens bak murades en rökgång (draglucka) den utmynade ovanför den stora eldningsluckan. övärmen i ugnen reglerades genom denna röklucka. Av hela bakugnen var inget synligt mer än sjelva Eldningsluckan. Då ugnen var färdig och torkad så skulle valvbågar och bräderna tagas bort; det gick nu ej att ta dan dem ur eldningsluckan, utan det gjordes nu eld i ugnen och dom brändes upp. Stora ugnar bygdes för 12. kakor andra för 9. och och mindre för 6. inga ugnar var knappast lika stora. / Benämning på ugnens delar. War alen (Botten). valvet sidorna rökdrumma (vängtil i valvet) Eldningluckan (ungsmuren) (De angivna kissorna i frågolistan är alla helt obekanta) Dessa tillhör troligen nyare bakmetoder, eller andra landskap eller Bagerier. Inne i storstugan på sidan i den stora öppna spisen var ju bakugnens sida, över ugnen var det en liten torkugn. där dom dagligen lade in överflödiga föremål till torkning såsom skor strumpor vantar trasor bostar stickor till torkning där eldades alldrig men var ändå lite varmt, för den var en liten trädörr. Som nämt så reglerade man över värmen i ugnen genom att ha en flytt bar tegelsten utanför rökrörets utmynng. / Kokspishallen gick utanför ugnen Cirka 12 tum för att ha plats att raka ut glöden på, från ugnen då man eldat färdigt. Bakveden (ugnsveden) Skulle hälst vara av Gran. och nästan lika lång som ugnen, den klyvdes så att all var lika grov för att brinna lika fort. (Om veden sprakade bra i ugnen så skulle brödet å degen jäsa bra) Eldningen Forst lade man in ett par trä på tvären att lägga de övriga på, för att det skulle brinna lättare, det kallades för Elda eller (Tända i ugnen) då veden fått eld rikligt, så rakades den ut över hela alen, och fick brinna av, lika så kolen för att alen skulle bli lika värm över allt / Under tiden det bran i ugnen så gick både låga – gnistor och rök ut ur ungsöppningen även röken från dragluckan i valvet, den gick sedan upp i skorstenspipan i kökspiseln. De brinnande kolen som man rakade ut kallades Glöden. (Gloven) War ingen vedända riktigt avbränd så kallades den Brännen (Eldbrännen) Mann fick ej stänga luckan då det bran i ugnen ty då slocknade det, eller kunde gasen spränga ugnen. Ugns-käpp eller ugnsstör användes ej, men ugnsraka var nödvändig för att dela ut glöden i hela ugnen. Rakan var ett enkelt verktyg, det var endast en kort brädbit som var påsatt på en lång käpp eller stör då den användes så måste den oftas blötas i vatten för att ej fatta eld. / Rakan användes huvudsakligast att raka ut kolen med då brödet skulle sättas in. War då inte brödet färdigt att sätta in så fick Glöven ligga å falna å (svalna av) samt luckan halft stängd. Ugnkvasten (Ugnsopen) Detta verktyg var en lång stör eller käpp, på den ett jernbeslag i ena ändan, beslaget var en rund ring Cirka [?] tums diamet, på sidan en tånge eller en spets för att spika fast den på stören, likaledes en annan lösning på skaftet, så bröt man en vask tallris, vaskens brutna ändar höll man samman och satte dem genom den fasta ringen och drog upp den en del, sedan vek man ner ändarna på skaftet och satte den lösa ringen om både skaftet och de brutna ris ändarna så var den färdig. / Då kolen var utrakade så sopades all askan efter ut med sopen (kvasten) man fick ofta blöta den i vatten ty då barren torkade så blive dom rätt lättbrända. Om ugnens värmetemperatur vet jag så lite, den kände kvinnorna så väl till sjelva, dom hade för vana att räkna vedträden då dom eldade, så dom viste det presis hur värmt det blev av brasan. Någon gång såg jag Mor kastade in mjöl för att pröva, andra gånger blötte hon sopen i vatten och sopade flera gånger Elda med stickor det gick ej om brodet var insatt ty då fick det röksmak, men att tillfälligt lysa sig med stickor för att se på baknngen det måste dom. / Bakbordet (Bakskiva) Den var tillverkad av Granbräder både med och utan kantor, den var lös och flyttbar, då den användes lades den på ett bord eller på en säng, då dom bakat färdigt så så skrapades den med en knivv eller baksidan av Brödkrusen, det avskrapade användes till surdegen. Bakskivan sattes nu undan bakom ett skåp eller en dörr vid en vägg ofta bars den upp på vinden. Baktråget (Degtråget) Detta gjordes också av bräder, både större och mindre och olika mått före min tid hade dom baktråg av urholkade trä stockar även dessa i olika stor lekar och olika träslag och fins på en del Museer i landet. / Werktyg vid Brödbakning Till redskapen hörde även gresslen (Brodspaden fig 9.) med långt skaft och tillverkat av trä, och användes då brödet sattes i ugnen, och då det togs ut Brödkrusen En alldeles rak och tunn stålskiva Med taggar likt ett fintannat sågblad den föreställde Brodsporren (fig 14) i utfört arbte ty sporren krusade likt krusbladet, men sporrar fans inga ej häller näggar, till nagg användes en vanlig två kloig gaffel. Brödkavel fans inga, degen utklappades med blotta händerna. Hålen i torkbrödet gjordes med ett stort korvhorn, men kakans storlek uttogs med ett runt mått, som degspade användes händerna, och kiv [eg. kniv] som skrapa. / Brödsäd. Rätta brödsäden är Rågen, antingen den males till grovbröd eller finbröd (Sickebröd). Hade man ej tillräckligt med råg, så kunde rågen blandas med korn eller havre och det blev då blandmjöl, då det bakades så kallades brödet för blandbröd. Hade man ej korn att blanda med så tog man Havre, och även det blev Blandbröd. Hade man tillräckligt med råg så blandades det alldrig i brödet. Wete var ej brukligt på äldre tid, i ärsättning för vete så sållades och siktades kornmjöl till kaffebröd, det var ett godt bröd. Användes korn till Brömjöl så måste det skalas vid kvarnen före malningen, ty kornet har ett tjockt skal. då gryn maldes så måste det skalas / Särskild säd till högtidsbröd fans ju ej ty rågen var lika till allt bröd, men det var förmalningen som delade säden i tvenne kvaliter genom siktningen. Det mjölet som ej gick genom siktduken kallades klimjöl det användes för det mästa till kreaturen. Wid tröskningen skiljdes ingen råg i två sorter utan den var gemensam, och förvarades sådan. Endast slösäden skiljdes från vid kastningen Okastad (orensad) säd förmaldes alldrig, ty agnar och jord frånrensades alltid även till fodermjöl Men nödåren 1868–1869. då maldes både ax och agnar till bröd även annan surrgatblandning det kallades för Nödbröd som bakades av sådant mjöl. Som surugat till nödbröd / användes Renlava – Hasselblom – ljungfrö – Linfröknopp tallstrunt – potatisskal sädesax – syrgräs – oxelbär m. m sådant allt detta maldes tillsammans till mjöl, men måste väl torkas i Bakugnen före malningen. Brödkryddor. Till detta användes många olika sorter, sasom Kuming – Anis – fänkol Pomeransskal – Enbärsvött till degspadet Till vetebrodet eller kornbrödet anvandes Kardimumm Saffran – Kanel. Att äta obakad deg skulle ej gåt bra för magen, och det förekom alldrig. Om benmjöl andvänts i bröd är obekant, det användes till kreatur och till gödning på åkrarna. Kålrötter och rovor användes ej till bröd, men kokt potatis kunde gott användas somliga använde riven rå potatis. / Degens Tillredning Då det skulle bakas så gjordes alltid degen kvällen föråt. Mjölet bars in i tråget på aftonen för att få värmna något, jästen (surdegen) sattes i blöt för att få börja jäsa. Till degspa värmdes vatten, och slogs på mjölet så fort jästen var färdig så började allt sammanarbetas, med ena handen somliga använde s, å, k degspade, men handen gjorde bättre arbete. Då degen var färdig så påströddes det tort mjöl och deglakanet pålades. sådant fick det stå och jäsa över natten. följande morgon så knådades det i mera mjöl och åter jäsning en stund sedan lades det upp på bakbordet för att knodas och / till kakor. Det formades ej fler kakor var gång än som fick rum i ugnen varje gräddning, detta antal kallades Bakfarm eller Brödfarm eller (insatsen) dom sade, första farmen eller (första insatsen) i ugnen. Under tiden det bakades (Gräddades) i ugnen, så fick den övriga degen jäsa på bakbordet. Då gräddningen var färdig så måste det åter eldas något till nästa insats elle (farm). under tiden det nu brann så tilllagades nästa insats, men så tidigt att kakorna hant att jäsa upp på bordet före insättningen i ugnen. Kakornas storlek beräknades efter utrymet i ugnen, ty dom kunde ej sättas på varandra. Degen togs upp ur tråget med händerna och med tillhjelp av en trätalrik / och sedan skrapades tråget med en kniv, den avskrapade degen togs till surdeg för nästa bak, denna jästdeg fick ej grädas i ugnen, den gnuggades sönder i tort mjöl och torkade. Då denna torra mjöldeg skulle användas nästa gång så blöttes den upp i vatten mölk eller vött då den började jäsa omigen. Då det nu var utbrunnit i ugnen och brödet på brädet uppjäst så naggades det med gaffeln på några ställen och sattes på ungsgresslen st[?] brödspaden och sattes in i ugnen och luckan stängdes till, gräddngen tog ungefär en timma för vanliga limpor. / Under sjelva grädningen så fick dom öppna och lysa in för att se hur fort det gick, man fick flytta om kakorna om varmen var ogämn. Att dom åt deg som (sovel) till bröd är obekant och otjänligt ty deg är ej såvel. Flera benamningar på deg är obekant. Men då dom arbetade degen med händerna så sade dom: (ja ä dejjig om näven) ämnet till degen kallades degmjöl. Vätskan till degen kallades för degspa, antingen det var Watten eller Mjölk. Det var ej allmänt att salta i brödet, men somliga gjorde det för att det skulle hålla sig mjukt. Att lägga jast å degspa i mjölet utan att röra det samman är obekant / Skållat Bröd (Skållebrö). Det tillgick så att man slog på kokande vatten på mjölet i tråget under stötning och omrörning, detta måste ofta stötas, ju mer dess bättre, det skulle frambringa sötma i degen och bli liksom sötbröd, denna stötning fick ofta karlarna hjelpa till med. Då denna deg fått svalna så i lades jästen, och det fick jäsa. Det kunde användas andra mjöl sårter då brödet utbakädes (gjordes färdigt) det kunde användas txp Wetemjol, det blev då ljusa skorpor och liknande siktebröd eller finbröd. Detta skållade sätt användes alltid om brödsäden varit grodd. då var det svårt att baka av mjölet. / Wille degen inte jäsa bra så sades det., (Dä ä la för kållt dejen vill inte jäsa bra i da.) Om degen var för kall och fick stå länge så blev det syrligt surt bröd. Fick brödet stå i ugnen efter bakningen vid svag värme så blev det ugnsurt, men gott ändå, många syrade en del kakor på detta sätt. Det kallades för ungstorkat bröd. En deg kom alldrig i jäsning förrän jästen var iblandad, degen kunde stå och halvsurna, men jäste ej utan jäst. Jästen Det degavfall som skrapades av tråg och bakskiva och mera avskrap bereddes till surdeg på så sätt att det kunde knodas i mjol till en liten / kaka, den fick ej gräddas i ugnen den fick sjelvtorka, ville man ej göra en kaka, så gnoggades denna deg sönder bland mjöl och torkades. Då den sedan skulle användas så blötades det upp i ljumt vaten eller mjölk och så började det att sjelvjäsa det tillökades med lite mjöl att börja med, och så växte det ut sig sjelft. Drickesjäst Surdeg användes även till dricka men då blötades den upp i vötten i stellet för mjölk eller vatten Då jästen stod i blöt så skulle den ha en värme tempratur omkring 25. grader, men till dricka fodrades det 30 grader för att att jäsa fort, men till bröd fick det jäsa saktare och med lågare tempratur. / Öl eller drickesjäst var samma sårt och derför samma jäst. Då man jäst drickat färdigt och avtappat så hade man jästen på botten, den var nu flytande och då tappades den på buteljer och korkades löst. Då man sedan skulle baka bröd så tömdes den upp å blandades med mjöl, och så kom den åter i jäsning och togs till bröd jäst. Några namn för att friska upp jäst är obekan, Här sades endast Blöta upp jasten. eller sätta jästen i blöt. Då drickat war överjäst så så sjönk övre skummet och blandade sig med den övrig jästen Om skumet skulle vara bättre jäst är obekant och knappast troligt. / Midsomarjäst. Det var nästan vanligt att sätta till midsomarjäst. Man gick alltid till en Hälsokälla midsomarnatten då vattnet blommar och drack hälsovatten före solens uppgång, och då hämtade man upp vatten i en kruka eller butäljer och tog med hem till jäst. Då man kom hem så blandades vattnet med Rågmjöl, så mycket att det liknade en tunn mjölsås, sedan täcktes kärlet å fick stå i solvarme och baka sig tills det surnade (syrade) sig och kom i jäsning. sedan tappades det på butäljer. Jag har sjelv som ung fått hämta jästvatten åt min mor då jag var ung, så midsommarjäst är inte obekant. / Om några signerier förekom då denna jäst till reddes mins jag ej, Men min gamla farmor som då bodde hos oss sade; Kom nu hem med vattnet innan solen går upp å lätt inte sola skina på dä. Jag vill ej tro att det var häxeri, utan att jag inte skulle gå och driva med ungdommen hela natten det vet jag ej vad hon menade med. Om dom använde några signerierier vid behandling av jäst och deg och bakning mins jag ej om. Såkakan bakades av juldegen den bakades halvtjock. som tillsats i denna kaka iblandades mjöl av all sårts säd som dom hade på gården, den bakades åt kreaturen / Knodning och utformning Då degen var upplagd från tråget så så knodades det sista mjölet och degen var färdig att görja kakor av. man skar från en bit (kakämne) och det arbetades åter, slutligen rullades det till en båll och den klappades ner med handen till kakans tjocklek sedan sattes den på brädet, på detta sätt fortsattes det tills man fick så många som fick rum i ugnen. Endast en kvinna utförde allt ensam och det var ej arbete för flera än en person. Då dom alla war uppjästa så krusades dom och nagades med gaffeln å togs med händerna å sattes på gredselspaden, och så in i ugnen. / Utbakning. Ordet utbakning är detsamma som som att klappa till och forma degen till en lev eller kaka. Alla sårtes bröd formades med händerna. Man graddade ej tjockt bröd och tunt på samma gång i ugnen, utan var för sig, ty den tunna skulle då varit bränd medan den tjocka ej var halvbakad. Att sätta två på varandra gick ju ej, ty för det första så skulle dom fastnat ihop och för det andra skulle ingen blivit genombakad. Att elda under gaddningstiden kunde ej förekomma ty man kunde ej elda mellan kakorna. Man fick alltid elda lite mellan varje insättning eller brödfarm ty ty ugnen svalnade av vid bakningen / Lövtuna brödbakning obekant. att rulla bröd om träkavel obekant. Att få luft mellan ugnsbotten och kakan är obekant, ty kakan måste stå på alen under bakningen Kakorna vändes alldrig i ugnen. Wärmen måste vara lika både i valvet och på alen, för att kunna baka både över och under lika fort Levarna bakades för sig och limporna för sig, men levar bakades högst sällan, Då brödet jäste upp i ugnen så sades det: (Det hävde upp sig bra) Stötte man till kakan då den sattes in, så sades det: ho ble stött i kanten Att pojkar skulle bli skjutna om dom åt av den stötta kanten är obekant. Om kakan blev bränd på en kant. sades det: ho ble kantsvedd / Det grädades ofta småkakor åt barnen, i dem lade man in en fläskbit till såvel, i något större kakor till husfolket lade dom in en fet sillbit, det var allt brödet till det målet. Smakbröd förekom högst sällan, möjligen tillfälligt Då brödet togs ur ugnen så lades det på Deglakanet som dom brett ut över en säng eller på ett sofflock. Ofta hände det att dom bostade över översidan med lite vatten då blev det lite blankt. Figurerna 15–16–17 helt obekanta War någon skorpa bränd så skrapades den då kakan kallnat. Torkbröd (Hålbrödet) detta bröd hängdes på sin krake i taket över spiseln i storstugan. / Brödets förvaring Det tjocka brödet eller limpor dom sattes vanligen på kant i Baktråget de första dagarna, sedan kunde dom bäras ut i boden och läggas på säden eller i kista, men ej i kvav luft ty då kunde det slå mögel, det fick ej läggas på varandra utan var och en fri för sig. Servering a Bröd I äldre tid så lades alltid kakan fram hel på bordet vid måltiderna och var och en fick skära åt sig sjelva, men barnen fick ju hjelpas, det torra brödet bröt dom sönder. Kålkaka. Att svepa deg i kålblad och grädda till bröd är obekant. Lika så svepa deg om en käpp och baka över Elden. / Ojäst Bröd (Hastabröd.) Detta bröd tilllagades av vatten och mjöl, samt något mjölk och utan jäst det samman knoddes till en kaka och klappades till. I den stora öppna spiseln var en glöd (glor) [?] brasa framme i vinkelhörnet, här sopades glöden och askan bort och på denna botten (alen) kan man säga, sattes kakan utan betäckning. Då hon gräddt sig så länge att hon hårdnat till något så vändes den ty här var ju ingen värme över, här fick hon stå tils hon blivit genomg[?] och bakt Denna kaka bakades endast halvtjock. Detta sätt har jag sett blott en gång hos en gammal ensam man som Hette Per Butter i Lilla Kråkshult då jag var barn cirka 7–9 [?] år / Sötlimpa av Enbärsvött. Denna sötdeg gjordes på samma sätt som det vanliga degen till annat bröd både groft och finbrod och samma jästämne och samma jäsning, men med den skilnaden att Degspadet var vött som var avbrygt på mogna torkade Enbär. Pallt bröd. (Blodbröd) Detta bröd tillreddes på samma sätt som allt annat jäst bröd. men degspadet var till största delen Blod efter Nötkreatur, den utspäddes med vatten, och mängden till sattes efter som man ville ha mycket bröd till, det bakades i limpa och grädades i varm ugn likt sötbrödet, då det var gräddat och svalnat så klöv kakan runt till två / två kakor d. v. s. en kaka av unde skorpan och en av övre, sedan torkades det för att bli ricktigt hårt. Torkningen gi bäst att låta det stå sta i Bakugnen några dagar, sedan kunde det förvaras var som hälst, I detta bröd saltades det alltid, innan det torkades kunde det ätas likt annat bröd, men det betraktades som halft såvel. Blod efter svin var kraftigare, men så lite att det var besvärligt att baka det till bröd derför använden den till Pallt. Potatis bröd. Det forekom ochsa att dom bakade bröd av vanligt mjol och tog råriven potatis till degspadet i stället för vatten, men det fodrade mera jasning och varm ugn. / Högtidsbröd Det bakades endast till julen men då skulle alla sårter bakas, några andra högtidsbröd är obekant, Men skulle det oförutsett bliva Begravning – Bröllop – Husförhar, så måste det bakas färskt bröd av alla sårter, hälst sektebröd samt, Wetebröd. Som föråt nämt så var veteodlingen ej allmän utan man höll sig till kornet i dess ärsättning. Det första vetemjölet som utkom kallades Amerikanskt det köptes och ofta blandades med kornmjöl, detta användes som kaffebröd särskilt vid ostgillena som var så allmänna på gamla tiden, detta bröd bakades i alla upptänkliga former. / Tillredning av Wetedeg. Kärlet var ett litet trätråg likt de stora trågen, häri lades mjölet och ljum mjölk påhäldes samt jästen sedan arbetades det samman lik annan grov deg och behandlades på samma sätt till utbakningen, och gräddades på samma sätt som vardagsbrödet i uppeldad bakugn, degen blandades med olika slag av kryddor, såsom kardimumma saffran och kanel. samt socker och smör Gräddningen Wetebrödet sattes ej på allen, man hade Bakplåtar att sätta bullarna på dom var då liksom nu av jernplåt lagon stora att gå in i ungluckan och så många som fick rum i ugnen, Man gräddade flera omgångar vid samma ugnsvarme, ty det bakade fort / man hade flera plåtar till detta före vetebrödsgräddningen så kunde man grädda pannkakor av alla slag dom bakades i runda plåtpannor i olika storleker och av olika matriäl. Wetedegen kunde läggas i sådana pannor och gräddas till en kaka, den kallades skålkaka den liknade en stor tårta. så bakades det levar av dessa skar skiver och klov till skorpor som länge kunde förvara. Widare gjordes bullar å kringlor, endel sådana koktes något före gräddningen, en del kallades snäckor andra kusar o, s, v. En del av degen blandades med saffran den bakades till Lussia Katter (fig 19.) och andra var s, å, k, Pojkar och andra esskrokar. av alla olika former, till julen var det både djur å Menniskobilder. / De nu nämda småbröden var vetebröd som dagligen användes fast ofta blandat med kornmjöl. Till bröllopp å begravnngar medtogs alldrig något småbröd av nogon sårt, Men en sårts Bakelser togs med någon gång, dom var av grädda och socker och kallades för uppblåst socker. Syltkakor Wetedegen plattades ut mycket tunn sedan skars kantorna bort så att man fick en fyrkantig ruta, sedan bredde dom på bärsylt eller fruktmos, sedan vikte dom upp alla fyra hörnen mot varandra över syltet och sedan sattes dom på plåten och grädades i ugnen. Sådana kakor gjordes även av grovdeg vid julen till barnen / Pannkakor Dom bakades (gräddades) i rund form och av många olika ämnen, såsom rivna rå potatis blandat med något mjöl och pålagt fläsk. En annan var Mjökpankak av råmjölk (Kalvpankaka) En annan av mjolk och potatismjöl En annan äppelpankaka. m. f. l. vidare bakad dom Blodpankaka då dom slaktat får och kalvar Pallt. Sådan kokas ännu i nya tiden då dom slaktat svinen, ämnen är blod och groft rågmjol, så hårt att det formas till platta bullar och ifylles med fläsk eller ister sallt och kryddor, sedan kokas dom. Kan även kokas utan inlägg / Folktro och Folksed. Man fick ej slapp sitt väder (gasen) då dom gjorde degen eller bakade bröd ty då blev det skorplupet, (överskorpan lossnade) Om en ko blev motstulen (dåsig) skulle hon skäras i spetsen på svansen, och där tagas 9. droppar blod på en brödbit å giva kon det, så skulle det bota dåsigheten Om en skytt fick sin bössa skämd (förtrollad) så skulle han ta en tugga bröd i munnen, och läsa Fader vår, och sedan ladda bössan med brödet, och skjuta ett skott mot solen, det skulle hjelpa. mot förtrollningen. Man fick ej lägga bössan i en säng då ble ho skämd. / Ordspråk om Bröd. Där man har sit bröd får man gå efter det om man rätt får ta det på kraken. (Krakbrödet) i taket Wi är på brödändan jag fårr baka d. v. s. (förra baket är slut) Bättre brödlös an rådlos. d v s. (har jag mjöl, kan jag baka nytt bröd.) Brödet är halva födan om det rätt är kanten. Om någon är kraftig och stark, så säger man: Det syns att du inte äter brölöst. Om någon glömer bröd på eller vid sin tallrick så säger man han har glömt Macktabiten Det är inte roligta att behöva äta på komunalkaka, sa fatijonet då han satt i fattighuset. Det kliar i kakstaen, sa han som var hungrig. / Kakan är bröd, om hon ej är krusad. d v s, en ärbjuden tjenst som ej mottages. (eller en bra kar hjelper sig sjelv) Man skall ej kasta brödet för Hundarna, d,v,s,: Man bör inte ge ett gottråd som man blir hånad för. Om jag hade haft smör så så skulle jag gett dig en smörgas men jag har inget Bröd! sa gumman till tiggarepojken. (Båda delarna fattades). Baka uppätet Bröd. En gumma var utan bröd, då lånade hon av grannarna, då hon sedan bakade fick hon betala igen, då hon betalat så var hon åter sjelv utan, hon hade alltså ätit upp hela baket i förväg. Ät Brö te pallten din såveluns sa pojken till prästen på Husförhörskalaset. Brödrya kallades ofta Matsäckväskan / Såkakakan Den bakades samtidigt med julbrödet ganska stor och halvtjock. den skulle torkas, sedan förvarades den i sädeslåren till vårsådden började, då skulle alla djuren smaka den, sedan togs den med till åkren, innan oxarna eller hästen sattes för harven så fick dom sin del av kakan och körkarlen smade [?] på den sjelv sista biten lades en del i åkern och en del på åkerrenen, för bra gräsväxt under året.; om familjjens medlemar åt av den är obekant Här behöver ingen hungra så länge det fins bröd i sädeslåren. sa bonden då han hittade på såkakan / Det forekommer kannsje att man någon gång kan få höra nam och benämnin från gamla tiden om man träffar en gämnarig från en annan socken eller län och härad, men de flästa är borta I frågorna är så många benämnngar som är helt obekanta, Det kansje har sin storsta orsak däri att folket i allmänhet höll sig troget till var sina socknar, och ej blandade sig i sin gransockens seder och förhållanden Men därför skulle sämjan vara god. Det var få i en socken som kände folket i grannsocknen. Det förekom någon gång att socknarna bytte hantverkare men då blev det konkuranshot. Genom dessa byten så spriddes oftta seder och bruk fran den ena socknen till den andra. / Prässjästen I slutet av 1880 talet så började prässjästen komma i bruk även ute på avlägsna landsbygden, och så fort det hant bli lanthandel i varje socken, men de gamle Husmodrarna var lite rädda för att köpa den ty den var inte provad, åtminstone blandades den med sin vanliga surdeg och då blev jäsningen så stark att den ej kunde häjdas, ty degen blev ej i tråget, och dom kunde ej få mjöl nog att stilla den med, genom denna kraftiga jäsnng så fick dom förädlad surdeg, så Prassjästen köptes mycket sparsamt, Men genom denna kraftiga jäsning, så slutade dom upp med att sätta till degen på kvällen föråt, det hans på morgonen. Så kom jernspiseln / Kakspiseln (Jernspisen) Ungefär samtidigt så kom jernspien i bruk föst ej allmänt det var endast Herrgårdar och en del Bönder som hade råd att köpa den fast att dom ej kostade mer än 25 a 30 kr Torpare och mindre bönder hade ej råd. Men blev det någon som köpte för att spara ved, så sattes den på hallen i den öppna spisen i storstugan. Men nu kom bekymret hur dom skulle lära sig grädda bröd i den, då der ej fans rum med mer än en limp, så dom forsökte med två levar. Nu fick kvinnorna många sammanträden för att diskutera bakning i dessa ugnar. Somliga fick sitt bröd bränt och andra fick det ej bakat, men dom fick lära sig. / ULMA 19862 Nilsson, KJ Karlstorp, Kråkshult, Hässleby, Småland Frågelista 16 Brödet och dess tillredning