Transkriberad uppteckning

I Transtrands socken i Dalarna ligger en dalgång som kallas Josättersdalen i hvilken finnes stenrösen och högar som påstås skola vara grafvar från hedningatiden. I dessa, säges det äfven, skola stora skatter finnas gömda, men oaktadt upprepade försök gjorts har man ej lyckats komma öfver något. En gång begåfvo sig fyra män hit, berättar sägnen, för att söka den förmenta skatten i en af högarnas djup. Det var en midsommarnatt och de kommo roende i en båt söderifrån. Då de hunnit till Sälens by mötte de en man som satt och rodde på en stor granruska och hade ett underligt utseende. De befattade sig emellertid ej med honom utan rodde under tystnad vidare. Om en stund mötte de åter en av samma utseende som den förra, hvilken frågade om de mött någon. Men karlarna förstodo att hålla den vid skattgräfningar så nödvändiga tystnaden och kommo utan vidare möten till Stenheden och Josättersdalen där arbetet i en af högarna genast började. Men de första spökerierna voro endast lekverk mot den som nu kommo. Att börja men kom det en grann officer hvilken ställde en mängd frågor till karlarna, som de dock lemnade obesvarade och obehindrade fortsatte arbetet. Nu aflägsnade sig denne men kom snart tillbaka med en hop krigsfolk hvilka började skjuta på de arbetande, som dock läto sig ingenting bekomma. Nu blef en röd kalf synlig och som på ett gifvet tecken trängde alla soldaterna närmare så att skattgräfvarna snart stodo omgifna af så tjock krutrök att de knappast sågo något alls. En hög galje visade sig nu allra öfverst på högen, men ändå fortsattes arbetet. Bland arbetarna befann sig en som händelsevis bar på sig en röd "lifkjortel," och bäst denne stod och gräfde hörde han hur ett af spökene sade: "Skå vi tå den där med röe lifkjorteln först?" Då förlorade denne på en gång hela sitt mod och rusade hufvudstupa sin väg och med hnom följade alla kamraterna. Så var saken förstörd för den gången.