"Spökerierna" i Kastlösa folkskola 1894

Det följande är avskrift av en uppteckning av ovanstående som N. Andersson egenhändigt uppskrivit och nu befinner sig i min ägo. Möjligen rör det sig om sådant, som ligger utanför Folkminnesarkivets direkta intressen, men som jag fun- nit det hela ganska sällsamt, kan det kanske förtjäna att förvaras. Närmast skulle det kunna rubriceras med ordet telekinesis, som lämpligen kan översättas med: kraften att på avstånd försätta föremål i rörelse. "Aftnarna den 8, 9 och 10 januari oroades jag och min hustru av buller, liknande det, då snöbollar träffa en plank- vägg. Vi trodde strax, att det var okynniga människor, som på detta sätt bombarderade vår bostad, utgörande södra hälvten av skolhuset, varför vi ofta gingo ut för att taga reda på de förmenta fridstörarna, men kunde varken se / eller höra någon, oaktat vi spanade efter dem långt in på nät- terna, som voro synnerligen ljusa. Sedan vi gått till sängs hördes inga "kastningar" alls. Detta var nu blott ett förspel till, vad som komma skulle. Den 11te i samma månad hördes då och då svaga knack- ningar i dörren mellan köket och det större boningsrummet, just då vår tjänstflicka – en snäll och gladlynt 17 à 18 års flicka, Jenny Nilsson, ett av mina forna skolbarn – när- made sig denna. Dessa knackningar i dörren tilltogo allt- mer i styrka, och övergingo till riktiga bultningar till en början enbart ett slag i sänder, sedan två, därefter tre (det vanligaste) och någon gång 4 à 5, taktmässigt och med styrka såsom slag av en knuten kraftig hand, vilka slag emellanåt hördes in i boningsrummen hos en cirka 30 m. från skolhuset boende lärarinna. Snart nog märkte vi, att knackningarna ifråga före- kommo endast i flickans närhet. Hon bäddar en säng, som står i ett hörn av boningsrummet och under det hon handskas med sängkläderna, dunkar det slag i slag i väggarna, som mötas i hornet vid sängen. Hon går ut i köket, varest / samma upprepas. Detta allt bevittnas av flera personer, som nu yttra: "Det följer ju med Jenny." Dagarna därefter började dörrarna till rummen att av en osynlig hand hastigt öppnas – en gång en riglad sådan – men ej tillslutas, och mindre föremål i dessa rum börja röra på sig, allt och endast i flickans närhet. Vid bakning i slutet av månaden stängdes järnluckan till bakugnen gång på gång, då det brann i ugnen, varför vi, för att behål- la den ifred, måste binda den med ett snöre, som den osyn- liga kraften dock ej förmådde avslita. En "långpanna", på vilken fanns obakat bröd, flyttades sakta ned på gol- vet från ett bord, locket till kaffekitteln kastades genom den öppna dörren in i rummet, en handduk svävade omkring i köket m.m. dylikt. "Det går väl an, så länge vi få ha i fred vår kaffepumpa, som kokar på spiseln", sade min hustru. Knappt var detta sagt förrän pumpan kastades omkull, varvid flickan står ett stycke därifrån. De förut omtalade slagen i dörrar och väggar förekom- ma med vissa mellantider – endast, då Jenny stod i närheten av dem eller stod i begrepp att öppna dem eller / strax efter, sedan hon stängt dem. Bultningarna så att sä- ga "förebudade" henne emellanåt. "Nu bankar det i dörren, nu är Jenny snart här," kunde vi i bland yttra. Mycket riktigt! Hon kom strax därpå. Då flickan av någon anled- ning besökte grannarna, förekommo samma företeelser hos dem. Ganska stora föremål flyttades (sakta) emellanåt i hennes närhet. Så t.ex. sattes ett större bord i rörelse, då hon förrättade något arbete i närheten av detsamma: en över samma bord befintlig hänglampa svängde samtidigt av och an över hennes huvud, stolar och skor "spatserade" fram på golvet, småstenar hoppade omkring henne ute på skolgården Då hon ibland stod i närheten av en soffa i dagligrummet, knakade det i den som om osynliga händer tagit i den men rubbades dock icke, kraften tycktes ej vara stark nog därtill. En dag voro tvenne skräddare sysselsatta med sitt arbete i rummet, varvid det nu blev synnerligen livligt Alla smärre effekter, trådrullar, knappar, tygbitar. o. dyl. hoppade med fart omkring, då flickan var därinne, / För att få lugnt måste hon gå ut i köket, där det nu blev samma rörelse bland skedar, knivar, gafflar m.m. – Allt gick i riktning från ej mot henne. Sällan blev nå- gon sak sönderslagen. En afton, då prosten Modelius kom på besök, kas- tades hans handskar omkring i rummet, en soppskål av porslin flyttades varsamt och sakta ned från köks- bordet och lades under detsamma utan att skålen skavades. Personer i rummen kunde någon gång träf- fas av de kringflygande föremålen. Så fick jag en gång ett duktigt slag av mina stövlar, som stodo i ett hörn. Flickan tog saken lugnt. Ju gladare hon var, desto livligare voro rörelserna av föremålen. Var hon däremot illamående eller på annat sätt nedslagen till lynnet, var allt tyst och stilla, likaså då hon gått till sängs och, märkvärdigt nog, varje söndag Vad kunde det nu vara för något, som hos flickan åstadkom dessa knackningar och rörelser? Somliga lärda, t. ex. engelsmannen Edvard W. Cox, prof. W. Crookes / säga ju att det är ett slags "psykisk kraft", som åstadkom- mer sådant, andra åter, att det sker genom andeväsen, som som omgiva "mediet" Jag är benägen att tro bådadera påståendena. Vad säga väl följande exempel? En afton skulle Jenny hos en granne avhämta smör å en medhavd tallrik. "Vad jag i kväll arbetat för att kun- na behålla tallriken i händerna; den ville nödvändigt gå från mig", yttrade hon vid hemkomsten. Potatis, som hon skalade, hoppade stundom ur hennes händer. Den uppfattningen, att det är en viss kraft, som ut- strömmar från personen synes härav vinna bekräftelse. En afton stod jag emellan flickan och dörren till köket och bad Gud högt, att han måtte befria oss från dessa hemlighetsfulla saker, och underligt: ju ivrigare jag bad, desto hårdare och tätare blevo slagen i dörren bakom mig. flickan stod, som sagt framför mig. Kunde det vara hennes "psykiska kraft", som så där ville "kon- kurera" med min bön? Snarare något annat. I medio av februari avtogo knackningarna och rörelserna synbart: flickan flyttade hem till sina / föräldrar, som bodde i närheten, där fenomenen snart nog upphörde. En dag får hon i hemmet besök av en herre från Mös- seberg, vilken, så sades det, blivit utsänd av några läkare att taga notis om saken i fråga – Besynnerligt nog upp- sökte han icke mig för att få upplysningar härom – Han ber henne skarpt fixera ett föremål därinne, och då hon gör så, är det med ens i rörelse och flera andra saker följa exemplet. Glatt överraskad av detta, han sålunda observe- rat, erbjuder han henne 3000:- kr., om hon vill följa med honom i och för studerandet av henne hemlighetsfulla kraft, ett anbud, som hon dock på andra personers inrådan avslår. Hon är nu gift med en arbetare, har flera barn, och den forna "spökflickan" är nu som en "vanlig män- niska" Kastlösa den 3 aug. 1910. N. Andersson, lärare.