Transkriberad uppteckning

Det var en pojke som var bortbytt, och han ville aldri lära se att tala. Di hade lärt´ne det, att hon skulle laga te en store pölsa, som di sa förr. När hon hade lagat te den, så sa pojken: "Nu är jag så gammel som Nivens och Tivens skogar, som är sju gånger uppbrände och sju gånger uppväxte, men sån pölsa har jag aldri sett". Det var ende gången, han tala. Men bergjättekäringa kom och tog sin pojk.