Hedemora, Dalarna
Saga
Det var en gång en gubbe och en gumma som hade en
pojke och en flicka och bodde i en liten stuga. En gång när de
kokat gröt, blev gubben och gumman oense om vilken skulle skrapa grytan.
Men då tog gumman grytan och sprang, men gubben tog sleven och
sprang efter. De hade en ko och en katt, och nu när pojken och flickan
blevo ensamma började de träta om vem som skulle ha kon eller katten.
Men katten kröp upp i flickans knä och sade: "Ta mig, ta mig." Och flick-
an tog katten. Sedan sade katten: "Nu skall du göra alldeles som jag
säger, först skall du kläda av dig och klättra upp i ett träd efter
vägen. Flickan gjorde så, och medan hon satt där, fick hon se kungen,
drottningen och prinsen komma långt borta på vägen. Då sprang
katten emot dem och sade att i ett träd vid vägen satt en vacker
prinsessa som rövare hade bortfört. Då skyndade de dit och fingo se
henne. De togo henne med sig till slottet, och klädde henne i vackra
kläder. Men på natten ville drottningen pröva om hon verkligen var
en prinsessa. Hon lade några halmstrån på sängbottnen och där-
ovanpå lade hon bolstrarna. På morgonen frågade hon flickan om
hon sovit gott: "Ja nog har jag sovit gott," sade flickan, "men jag har
legat som på stora timmerstockar. Det hade katten inbillat henne
att hon skulle säga. Nästa natt lade drottningen några ärter under
bolstrarna och på morgonen frågade hon återigen flickan om hon sovit
gott under natten. Flickan svarade att hon sovit utmärkt, men hade
legat som på stora stenar. Då förstod drottningen att hon var
en riktig prinssessa. En dag satt flickan i ett av slottets fönster,
då hon fick se modern komma springande med grytan, och efter
kom fadern med sleven. Det såg så lustigt ut, att hon måste skratta.
Med detsamma kom prinsen in i rummet, och han frågade vad hon
skrattade åt. "Jo, jag skrattar," sade flickan, "därför att Edert slott står
på stenstolpar, då mitt slott står på guldstolpar. Prinsen frågade vad
hennes slott hette. Hon svarade att det hette Kattenburg. Då ville
prinsen att de skulle resa till hennes slott så att han fick se det.
Då blev flickan orolig ty hon hade ju inget slott. Men katten tröstade
henne med att det skulle nog han sköta om. De rustade ut ett stort
följe, och begåvo sig iväg. Katten sprang före och kom till ett stort slott
där en jätte bodde. Katten gick in i slottet, där såg han inte till någon,
ty jätten var ute. Nu satte katten en stor limpa i nyckelhålet, och med
detsamma kom jätten. Men när han inte kom in röt han: "släpp in mig,
släpp in mig." Men då svarade limpan: "först baka de mig, så de kunnat
/
ihjäl mig, så pigga de mig, så de kunnat pigga ihjäl mig, så grädda
de mig, så de kunnat grädda ihjäl mig. Återigen ropade jätten
att de skull släppa in honom. Men med detsamma gick solen upp
och sken på honom. Då sjönk han ihop och det blev endast en våt
fläck kvar av honom. Medan katten var i slottet kommo prinsen
och hans följe all närmare. När de fingo syn på några rågakrar
där skördemännen gingo, stannade de och frågade vem ägde dessa
åkrar. "Det är prinsessan av Kattenburg," svarade de. Sedan foro de
förbi en stor äng, där gingo ock arbetare och slogo. Dem sporde de
också vem ägde jorden, och de svarade alldeles som de förra att det
var prinsessan av kattenburg. När de kommo fram tog katten emot
dem, och de togo slottet i besittning.
Tyra Karlsson
Tomtebo
Dala-Skedvi
Dalarne.
