Transkriberad uppteckning

Det var en gång en fattig Student, som gick omkring för att skaffa något understöd af pengar och mat, ty han hade ämnat resa till Akademien. Så kom han derunder in till en mycket gudlig Präst, hvilken dock var så lagom rättsinnig i sjelfva verket; till att börja med var han snål som den Onde. Några pengar hade han visst inte att ge Studenten; men slutligen gaf han honom ett gammalt torrt getskinn, det Studenten kunde sälja och få mycket pengar för, sade han; och dermed så viste Prästen Studenten in till sin granne, en mjölnare, ty sjelf kunde han visst inte härbärgera någon menniska öfver natten, då han mäst vore stadd i böner till Gud. Nå, Studenten tackade, tog sitt torra getskinn under rocken, och gick in till Mjölnaren. Men der var blott hustrun hemma, och hon hade visst ingen mat att ge honom i det tomma och fattiga huset, än mindre husrum, ty hon ville visst intet härbergera manfolk i huset då far var borta; hvarföre hon sade honom gå ut i qvarnen der Far vore. Men efter många böner fick Studenten ändtligen bli inne i stugan till dess mjölnaren komme hem. Emellertid hade Studenten ögonen öppna på ett och annat och husets ställning. Nå ändtligen kom mjölnaren hem, och tog mycket vänligt mot Studenten och bad honom ligga den natten öfver; men någon mat till traktering hade Mor visst ej att bjuda på. Men under det att mjölnaren och Studenten blefvo mera bekanta, kom Mjölnaren att röra vid Studentens rock, så att det torra getskinnet skramlade till. »Vad är det!» sade Mjölnaren förskräckt. »Tyst, tyst» — viskade Studenten, »det är en spåman!» »Käre, låt honom spå nu då!» sad' Mjölnaren. »Han spår», svarade Studenten, »att Mor har god mat på hyllan!» Mjölnaren gick då dit, och de fingo mycken god mat, som de började förtära. »Nå, hvad spår han mer för slag?» »Att mor har god mat och dryck i skåpet.» Mjölnaren gick då dit, och fann ännu bättre mat, samt öl och bränvin i öfverflöd, och nu gjorde de sig en god måltid. »Nå, hvad spår han mera då?» frågade Mjölnaren. »Jo, att satan är i Edert hus!» Nu blef mjölnaren förskräckt och bad studenten att han bara för Guds skull måtte skaffa ut satan. »Det kan jag väl det», sade Studenten, »bara jag får något hederligt för mitt besvär!» och Mjölnaren lofvade honom mycket pengar blott han ville drifva Satan ur huset. Nu tillsade Studenten Mjölnaren att gå ut en stund; och gick så till ugnen der i Prästen låg fördold och som i tysthet brukade besöka mjölnarehustrun, och sade honom, att om han ej pungade ut en ansenlig summa skulle han upptäcka allt för Mjölnaren. Prästen måtte då lofva Studenten detta; och nu bad Studenten Mjölnaren komma in, laga till bra med tobaks-spott, ställa sig bakom dörren och passa på när satan, den Studenten nu skulle drifva ut, komme farandes, och då spotta honom midt i synen, då han alldrig mer skulle komma tillbaka. — Och så tillsade Studenten Prästen att han just nu skulle springa sin väg, då Mjölnaren i detsamma riktigt passade på och spottade den svarta besten midt i ansigtet. — Sedan Studenten fått sig välplägning och betalning på alla håll, gick han glad vidare. Slut. J. Kahl, Ph. Mag. f. i Alskog.