Transkriberad uppteckning

En rik bonde hade »Puken» (den onde) i en ask, den han förbjudit alla i huset att öppna. Men en söndag, då bonden gått i kyrkan, gick en nyfiken piga åstad för att se hvad det vore i i asken och öppnade den, då genast »Puken», såsom en liten pojke, flög ur asken och med det samma till bonden der han satt i kyrkan. »Hvem har släppt ut dig?» sade bonden förargad. »Pigan din», svarade »Puken». »Nå», sad' bonden, »skynda dig då genast hem och låt henne ge dig tre slags 'årkar' (göromål).» Då »puken» kom med denna beskedning till pigan, blef hon mycket betydd och visste ej hvad göra hon skulle gifva den onde; men snart fattade hon sig och slog ut en »bop» ärter och sade: »Plocka upp dem!» Men det gjorde han med lätthet och snart, hvarpå han frågade henne: »Hvad skall jag nu göra?» Då hittade hon i ångsten ej bättre på än att hon häfde ut en tunna gryn och bad honom straxt plocka upp hvart enda ett. Men då »puken» nu också lätt fullgjorde detta göromål, vardt den stackars pigan, som just då stod och kokade gröt, så rysligt förskräckt att hon — släppte sig och utropade: »Tag fatt på den!» »Puken» for så af många, många mil bort öfver åker och äng, öfver berg och vatten, men ingen fis fick han; och derföre måste han vara så god och krypa i asken igen. Det första bonden gjorde när han kom hem ur kyrkan var att förtörnad fråga pigan hvad hon hade att göra i asken. Men hon nekade till allt. Och när bonden då såg efter i asken, så befanns den lurade »Puken» der och låtsade om ingenting. N. Jac. s:n Båppare i Eista, f. i Öja 1827.