Transkriberad uppteckning

Då engång »Träskur» (bonden vid Träska) låg utanför »Hårne'» (Lutterhorn) och fiskade, kom en man till honom på lösa vatten och bad honom att bli förd i land. »Hvad är du för en man?» frågade honom Träskur. »Jag är utsänder med pesten», svarade denne. »Nå, slipper jag då sjukan om jag förer dig i land», frågade bonden vidare.1 »Du kan sjelf se på 'längdi' (den långa förteckningen på alla, som skulle dö): Du sjelf är den förste!» svarade pest-mannen, som dermed »försvanst». Men andra dagen var Träskur död i pesten, den första pestdöde på Fårö. Der han (pesten) gick fram med sin spade, der blef dock någon enda menniska skonad; men der hon gick fram med sin qvast, blef ej mors barn lefvande lemnadt. Två drängar gjorde Gud löfte att bara bära lik: de gjorde sig kuddar på axlarna för lik-bårens armar, och blefvo friska hela tiden. Somligstädes lefde blott qvar ett »vaggo-barn». Två tredje delar af folket på Fårö dogo bort. — När pesten var slut, lades alla döda i en graf. L. O:n K. Vid Friggards dogo de allesamman ut, så att ett litet barn, som lefde, måste tagas till Wärkars. J. Kalström. Fårö. Koncept till III: 134 i R 625: 3 (V), s. 27 (1854). Utan f. Hårne låg Träskur o. fiskade, kom en man på lösa vattnet. Bad att bli förd i land. Hvar f. en? utsänder m. Pest. — Slipper jag föra dig i land. — Jag kan se »längdi» (förteckning). Såg på längdi. »Du är den förste!» — försvanst. T. dog andra dagen. 4 drängar gjorde Gud löfte att bara bära lik; gjorde kuddar på axlarna. Friska hela tiden, — Han (pesten) gick ut m. spade (Hon) en qvast — blef ingen lefvande i huset. — När pesten var slut: dogo alla o. lades i en graf. — Somligt-städs blott ett litet barn. 2/3 dog på Fårö.