Transkriberad uppteckning

Tvenne Bönder bodde i samma by; den ena var fattig och den andre rik. Slutligen måste den fattige Bonden slagta sin enda ko, och gick så på torget med huden, för hvilken han gerna ville ha en skopa silfverpengar. Folket skrattade åt honom, men slutligen kom en man till den Fattige Bonden och frågade: »Hvad vill du ha för din ko-hud?» »En skopa silfverpengar», svarade Bonden. »Det går jag in på», sade den förre, »men du skall bära huden till mig.» Och nu följde Bonden den okände mannen, och snart tyckte han, att »jorden var långt öfver honom», ty det var Necken sjelf som han handlat med; och han var nere i hafvet i hans granna sal. Nå, den Fattige Bonden fick sin betalning af Necken, och kom ock lyckligen ur hafvet hem igen. Nu ville den fattige Bonden se om Necken mätt rätt åt honom; hvarföre han lånte mål-kärl hos den Rike Bonden. Men när kärlet sändes tillbaka, hände att en silfverpenning fastnat i en nåt, och detta fick den rike och snåle Bonden se; hvarför han frågade den Fattige Bonden hvarifrån han fått så mycket pengar. Den Fattige Bonden talade nu om allt uppriktigt för den Rike Bonden; och denne slagtade genast alla sina kräk, för att bli ordentligt tvär-rik, och förde med sig alla hudarna på torget, der han bjöd ut dem för en skopa silfver-penningar stycket. Men alla menniskor grinade åt honom; och då han stått på torget hela dagen fåfäng såsom en narr, återvände han skamflat hem; och nu, ko-lös, blef han snart utfattig. Men den förr fattige Bonden var och blef rik och välmående all sin tid. C. Cederlund.