Transkriberad uppteckning

Det var en gång en fattig Enka, som en dag satt och beskärmade sig för sig sjelf öfver det att det alltid var så smått för henne, och att hon inte visste hvarmed hon skulle förtj ena födan för sig och de sina. Då kom en stor Herre in till henne och frågade hvarföre hon så sörjde? Den arma qvinnan beklagade då sin nöd och sade: »Skulle jag ej ha orsak att klaga• min man har dödt från mig och här sitter jag i min bedröfvelse med många små nakna och hungriga barn omkring mig?» Då log den främmande Herrn så hemskt och sade: »Vill du lyda mitt råd, så skall det inte ha' någon nöd med din utkomst; för jag skall lära dig göra bränn-droppar, som alla menniskor bli galna efter, ty med dem kan du bota allahanda sjukdomar, hvarigenom du skall dagligen f örtj ena dig mycket pengar, du skall bli en stor Doktor, rik som ett troll, och slutligen skall du till och med få bo på sjelfva slottet.» Då frågade den fattiga Enkan bäfvande: »Hvad heter då min Herre, om jag får fråga?» Han svarade: »Jag heter satan! men du skall inte bli rädd för det; ty jag vill inte ha' dig, blott du gör mig den tjensten och kommer dessa bränndroppar väl i gång.» Enkan blef så förfärad, att hon sålunda fått att göra med Satan sjelf; men hennes nöd var stor, och han hade dessutom sagt, att han ej ville göra henne något ondt, hvarföre hon i sin ångest gick in på förslaget. Nu kom Satan snart med sitt Bränneri, förde dit rysligt mycket med säd och undervisade Enkan hur hon skulle koka Bränn-droppar; och det lyckades förträffligt! — Den fattiga qvinnan försökte nu sina bränn-droppar på några sjuka i grann-laget och de blefvo genast friska: och nu utspriddes ryktet om hennes förträffliga droppar i hela nejden, hvarföre hon snart kom i stort rop och förtjente sig bra med pengar. Hon hade nu dagligen fullt göra med att kurera alla sjuka, som alla blefvo bra genom bränn-dropparna; och snart var nu den fordom så fattiga Enkan rätt rik. Mellertid hade det kommit för Konungens öron att det fanns en qvinna i hans rike som kunde koka så förträffliga droppar, som kunde bota alla sjukdomar: hon fick då bud från Konungen att hon skulle komma till Hufvudstaden för Konungen ville sjelf tala med henne. När hon kom dit, frågade Konungen henne om hon ville lära bort konsten att koka bränndroppar till HofApothekaren, så skulle hon få en stor belöning och bo på slottet i all sin lifstid. Hon bejakade det och så flyttade hon verkligen ock genast in på slottet, undervisade Hofapothekaren i konsten och nu inrättades snart ett Kongl. Bränneri. Det lyckades öfver förmodan väl: bränndropparne kommo allt mer i gång; och konsten att koka dem rätt kraftiga och starka spridde sig snart med stor framgång öfver hela landet. I början voro bränn-dropparne blott ett botemedel, som räddade lifvet på folk; men snart blef det dagligt bruk till förtäring, och folket använde till och med sista sädeskappen af vinterförrådet, eller sista trasan på kroppen samt den sista fyrken på denna herrliga uppfinning. Man tyckte väl i början att man fick sig godt kurage derigenom; men snart blefvo menniskorna rusiga deraf, och gjorde så allahanda galenskap: ty hela folket gick till slut hvar dag i sus och dus! En natt när den högt betrodda Enkan låg och sof i sin himmelssäng på slottet, kom Satan plötsligt in till henne, hviftade på svansen, ställde sig midt för henne, skrattade till för gement och sade triumferande: »Ser du icke att det gick som jag sade — du, har blifvit sten-rik och bor nu på slottet och går hvar dag klädd i guldbrokat; men, som jag sagdt, jag vill ej ha' dig: för du må tro, att jag har fångat flera själar än sedan verldens början genom de der bränn-dropparna, dem du så väl utlärt till menniskorna öfver hela jorden! Hittills hafva de hetat Bränn-droppar; men nu skall det kallas Brännvin! — ha, ha, ha!!!» Och dermed gaf han Enkan ytterligare en hederlig penninge-summa för hennes besvär, for sin väg ut genom nyckelhålet med en förfärlig stank efter sig, och hon fick alldrig se honom mera. — Och sålunda var verkligen Satan sjelf menniskornas »Förste Bränn-mästare!» Slut. Genom J. Wallin (Lotsen Hallberg på Hall).