Transkriberad uppteckning
»Mass» Änggarde var en gammaldags stor-bonde i Rone på kung Carl XII: s tid. Han egde hela Änggarde eller 6/8 hemman och dertill 1/8 eller Träune tomt. Han var såsom en köpman der i socknen och handlade upp slipsten och bräder; fast då ingen brygga fanns på Ronehamn, utan bara en »bädd» att landa mot med båtar. — Han hade föga säd, (som den tiden köptes), men mycket »mjälk» och »smyr». Hans hushållning var klok och dugtig på allt vis: med så stort hemman, fyra »tjanstedrängar» och tre pigor, var han riker karl på både silfverpengar och stora silfver-pokaler. Han tillverkade ock mycket tjära, och kunde få sig 19 tunnor tjära i ett »såide». Men boskapsskötsel var dock hans hufvudsak, och han hade 24 kor; och han var så rädd om ängarne, att han gaf sitt slotterfolk den »bi-skedning» atticke slå marken »naugare än till ankålls», på det att kräken skull[e] få goda »'all-bajtår» och att ej »ladis-kulnen» (vår-kölden) och solvarmen skulle skada »ängs-anarki». — Godt om bin, honung och vax hade han ock; ty marken, ej så snålt och nära slagen, var fordom mycket blomster-rik. Då »Mass» en gång för en skeppare visade en stor silfverbägare, som var mycket oren och »unglig», tog denne oförmärkt (men på narri) klenoden med sig ombord, gjorde den ren och bjöd den sedan till salu åt egaren sjelf. Då handeln redan var uppgjord och Bonden redan ville ta' fram penningar att betala sin egen bägare med, sade skepparen ärligt förhållandet. En annan gång hade Änggarde-gubben tagit en mängd silfver-pengar ut till »sanden» (brunnen) att »vaskä» dem. När han det gjort, lade han penningarne att torkas dervid i solen och sig sjelf att sofva i gräset: då kom en »go'r vin» (god vän) och tog bort 16 Riksdaler; men gubben märkte ej förlusten förrän vännen kom med penningarne tilbaka och omtalade allt. Men under sednare åren af Kung Carl XII:s krig (om sommaren 1718) fick Rone socken tvenne påhelsningar af Ryssen, då gubben »Mass» Änggarde miste en hel mängd boskap. Men han blef deraf ej hvarken fattig eller nedslagen, ty söndagen derpå sade han på kyrkobacken: »Ryssen tok atten (18) kor; men här var lykkå hä träffte mig, för hade hä träfft nåken annen skejtare, hade di fange tjägä (fått tigga) i all sin täid!» Ännu hade han i behåll sex kor. Ryska flottan gick då (somliga säga 1714) till ankars öster om Rone-holmar å »Lä-grund» på lo famnar vatten. En Bonde från Getor i Rone var just då ute och fiskade och hade en gosse med sig i båten. Ryssarne kallade dem ombord för att få fisk. Ryska Chefen, som talade ren Svenska, sade då till Getaren: »Får jag behålla din gosse, skall jag göra karl af honom!» Men då bonden nekade, sade han: »Tacka du Gud om du slipper sjelf!» Begge behöllos om bord tills Ryssen haft sitt folk i land med båtar, plundrat och på »Strand-räum» tagit Änggarde Mattis's kor; hvarefter Getaren kom med sin gosse i land och Ryssen seglade bort. Thomas P:n Gullgarde, f. 1780, och P. P:n Ronander, f. 1791 (som voro bröder). Koncept till III: 236 i R 625: 3 (V) s. 97 (1859). Ryssen tog 1715 ell. 17 af Mass Änggårde i Rone 18 kor; då sade han på körk-backen söndagen der på: »Ryssen tog atten kor; men he var lykkå he träffte mi', för hadde hè träfft nåken annen »skejtare», hade han fat (fange) »tjägä» (tigga) i all sin tejd.» — Bonden hade in alles haft 24 kor. Egde hela Änggärde. Koncept till andra stycket finnes i R 625: 7, s. 61 (1855).
