Transkriberad uppteckning

Då Pesten här gick på landet — kanske 1711 — och på de flesta ställen anställde grufliga förödelser, hade folket vid Isums i Atlingbo »gjort så mycket», att Pesten omöjligt der kunde få insteg. — En aftonstund reste en Bonde vägen der fram förbi Isums; då kom der en Herre och bad Bonden att få åka ett stycke. — När nu den okände stigit på och setat en stund bak i vagnen, frågade han Bonden hvem han trodde det var han låtit åka med sig? Då Bonden sade sig inte [veta] det, svarade den Okände: »Blif inte rädd, för jag gör dig inte ondt; men jag skall säga dig, att jag är Pesten sjelf ! Man har länge och med många konster utestängt mig ifrån Isums; men nu skall jag dock dit in — men tig, och se dig icke om förr än du [är] ett godt stycke förbi Gården.» Bonden blef förskräckt, men gjorde såsom den okände befallt tills han var ett bra stycke om Isums. Då hörde han med detsamma mycket »jal» och rop vid Isums's gård; och när han nu vände sig om på vagnen, satt ingen Herre mer der, men en stor grann »koppar-kittel» stod utanför Isums's gat-grind den folket nu med ifver höll på att släpa i gård; — och så kom Pesten verkligen in vid Isums, och gjorde der större förödelse än på något annat ställe. — Slut. J. Roswall.