Transkriberad uppteckning

Det var en gång en konung och en Drottning, hvilka hade sju söner och en dotter. Men Konungen red i krig och åtföljdes af en annan konung, som hade fått löfte om Princessan efter krigets slut. Bland Drottningens tärnor var det en ond och elak, som kunde trolla, det hon lärt af sin mor, som var en arg troll-kärring. Hoftärnan var mycket lik Princessan; och hon rådslog nu med modren hur hon skulle kunna blifva Princessa. Då engång Drottningen med sin tärna och alla de kungliga barnen voro ute på marken att förlusta sig, kom troll-kärringen förklädd och bjöd ut till salu allehanda grannlåter. Drottningen köpte då ett halsband; och som hon satte det på sig, så blef hon sjelf förvandlad till ett stod och de sju prinsarna till hästar; unga Princessan blef skonad, men grufligt bedröfvad öfver allt detta. Der gingo nu de åtta hästkreaturen gnäggande och frustande i skogen; men trollkärringen och den falska Tärnan afklädde den arma Princessan och drefvo henne så bort. Den falska tärnan tog nu Princessans kläder på sig och modren med sig till slottet och skref till konungen att Drottningen och alla prinsarne dött samt att endast Princessan lef de, d. v. s. den falska Tärnan sjelf, som nu skulle vara såsom Princessa. — När nu Konungen kom hem, ställde troll-kärringen så till, att han gifte sig med henne. Emellertid hade de 8 häst-kreaturen sprungit vilda i skogen till dess man tog fatt dem och sålde dem till kungliga slottet: och mäst fick säljaren för det stora ädla stoet. Konungens stallmästare hade alldrig förr skött så kloka djur; men de sågo alla alltid så modstulna ut. En dag gick den rätta Princessan förklädd till slottet, der hon ändtligen blef antagen till kammar-piga (hos sin förra hof-tärna), den Konungen ej kunnat skilja från sin egen dotter, som han trodde hade vuxit honom ur känseln. Af den goda mat den arma tjenande Princessan fick på slottet, tog hon alltid något och gaf i smyg till de kära hästarne i stallet. En dag, då hon var nere i stallet, var också en af konungens hofherrar der; och då sade det ädla stodet till kammarpigan: »Sju äro sönerna mina, Och sju äro bröderna dina: Ve den falska Tärnan, som ditt unga lif förrådde!» Hofmannen hörde detta med förundran och omtalade det för koungen. Denne ville då sjelf erfara sanningen af detta; och så som han kom ned i stallet, sade stodet det samma: »Sju äro sönerna mina, sju äro bröderna dina: ve den falska tärnan, som ditt unga lif förråde!» Konungen blef härvid förvånad, såg närmare på den förklädda kammar-jungfrun och igenkände henne såsom sin egen olyckliga dotter: och hon omtalade nu allt. Man löste då genast bandet af stodet och de sju hästarne; och genast blefvo de igen förvandlade till menniskor. Nu blef troll-kärringen med sin dotter, den falska Tärnan, inpackad i hvar sin spike-tunna, och rullade snart i kapp utför ett sluttande berg. — Men unga Princessan fick nu sin älskade unga Konung till gemål; och alla lefde nu länge nöjda och lyckliga. Elis.2 Bolin.