Transkriberad uppteckning
Bonden han gångar sig åt Dalieskog, sjung hejandelia hoppsan, åt Dalieskog, där fick han då höra var kråkan hon gol, sjung hejandelia hoppsan, var kråkan hon gol. Där lade bonden sig neder på knä, sjung hejandelia hoppsan, sig neder på knä, så sköt han den kråkan i högsta trä, sjung hejandelia hoppsan i högsta trä. Av fjädrarna täckte han alla sina hus, sjung hejandelia hoppsan, ja alla sina hus, av talgen där fick han de hundra 'par ljus, sjung hejandelia hoppsan, de hundra par ljus. Av huden där fick han de tolv par skor, sjung hejandelia hoppsan, de tolv par skor, förutan det paret han skänkte sin mor, sjung hejandelia hoppsan, han skänkte sin mor. Och köttet han salta i tunnor och kar, sjung hejandelia hoppsan, i tunnor och kar, förutan den biten han skänkte sin far, sjung hejandelia hoppsan, han skänkte sin far. Av tarmarna fick han båd linor och rep, sjung hejandelia hoppsan, båd linor och rep, och klorna han nyttja till dyngegrep, sjung hejandelia hoppsan, till dyngegrep. Av strupen han fick sig en skrålande lur, sjung hejandelia hoppsan, en skrålande lur, han skråla långt värre än biskopens tjur, sjung hejandelia hoppsan, än biskopens tjur. Av näbbet där fick han en tunnetapp, sjung hejandelia hoppsan, en tunnetapp, och huvet det blev till en kyrkeknapp. sjung hejandelia hoppsan, till en kyrkeknapp. Av skrovet där fick han ett gångande skepp, sjung hejandelia hoppsan, ett gångande skepp, det bästa skepp som på böljan gick, sjung hejandelia hoppsan, som på böljan gick. Den kråkan blev nyttig till mången god ting, sjung hejandelia hoppsan, till mången god ting. och ändan han nytta till vigselring, sjung hejandelia hoppsan, till vigselring. Ja, sjung nu den visan vem helst som vill, sjung hejandelia hoppsan, vem helst som vill, tag intet ifrå, men lägg hellre till, sjung hejandelia hoppsan, lägg hellre till.