Skaftö, Bohuslän
Narra april.
När ja va ong tös, tjäna ja på ett ställe på Skaftölandet,
Å då va de vanlit - d´ä la de nu mä - att di skulle narra april.
Å når di narrat nön, sa di:
Aprell, Aprell
di dumma sell
ja kan narre dä vart ja vell.
Hussbonn på de stället, han sökte narra mä. Han sa att ja sulle
titta ud gönem fönstert på nått, men de jore ja ente. Men han nar-
ra e anner tös där på stället te allt möjlit, så dä va änna sunn
om na. Men ho va så där lide ätterbleven.
Men så prada jä ve drängen på de hära stället, om ja sulle våga
narra hussbonn. De va han mä på. Men jä vesste inte um ja sulle vå-
ga, för han söb allt å va fali arg iblann, fass han va snäll mot
folket. Men nör jä tängte på, hår han lura tösa där flire flire
/
ganger, så töckte ja allt ja sulle söka lura´n. Å på ättermed-
dan kom en bekant te´n, når jä jeck uttaföre på gårn. Å
han frågte me nått, jä menns inte va dä va. Men når jä så kom in,
hade hussbonn sett denne här, å han unnra va han velle.
- Jo, sa jä, han velle att I sulle vara te´n nån gang i ätter-
medda.
Å hussbonn besinna inte att dä va förste april, så han feck
brått å fare iväg. De to la en halvtemme å syckla, å nu rängna dä
å va fali usselt vär. Nör han åkt, berätta ja för drängen, att jä
lurat iväg hussbonn.
- Å jajja, sa han, att du vågte´t.
- Ja, sa ja, han får la bli arg. De ä enget å jöre åt´et nu.
(Jä får väl rese min väg i mörrn, tänkte jä.)
Å de ble sent på kvällen, å engen hussbonn kom. Mattmora geck
där å unnra, va han ble borte så länge för. Å då berätta jä för
henne hur de va. "Å ja änna tängte, de va nått såddent," sa ho,
å ho ställde se på mi sia.
- Jä får la sluda, sa jä.
- Å nä, dä blir no bra mä de, sa ho.
Å jä va så rädder den natta, så jä kunne inte sova. Å ve två-ti-
/
den på natta kom han hem.
Å på morran, när han feck se me, frågte´n, vem som va gådder
ätter mjölk. De har drängen jort, svar´te jä.
- Kan ja lide på dä nu, sa han bare.
Så dä ble enget mer mä de. Men ja va allt bra rädder då inna.
