Transkriberad uppteckning

Om de tog in vatten efter sol förr i världen, så hade de fästeld (= brinnande kol etc.) i vattnet. Då de syftade (vid brygd), så skulle de sätta en knif i gjorden på undersidan af sån, och så gjorde de såle des (korstecker ) i maltet. Och så tog de ett stort kol med värme och kastade i maltet. Om de lämnade bort jäst, så skulle de ha fästeld i den. Då tog de inte makten ur den. Till midsommarkrans skulle de ha tio slag blommor, utan var det inte änsandes (= giltigt). Den kunde de ha till läkemedel både för folk och kreatur. Den tog de vara på. Jag såg en hvit orm ett tag. Om jag hade tagit vara på den, så hade jag vetat allting. Han var inte längre än således (berätterskan mäter på handen cirka två tum). Sådana, som hade värk, så tog han (berätterskans fader) tre långhalmstrån med tre leder på hvar halmen, och sedan så hade han halmen i näfven, och så förde han näfven kring benet eller armen, där som värken var, ett par tre gånger, och så spottade , han för hvar gång, han hade kring. Hvad han sade inne i sig, det vet ingen. Far stämde (= stillade) blod. Det kom en pilt hem till far. Så frågade han: »Hvilket horn var det? » Det visste icke pilten. »Gå nu hem,» sade far, »jag tror, det är bra, innan du kommer hem.» Så still skall själen stå i helvete, som bloden står still. Om julafton kritade de (ett kors) öfver hvarje ko. Och så slog de öfver dom med stål och värme. Och då de gaf dom, skulle de säga till dom: »Ät väl och trifs väl; nu är det den heliga julekväll. » Och så gjorde de således (ett kors) med tjära öfver fähusdörren. Då skulle inte trollpackorna ta kreaturen. Det trodde de på. Soplimmen (= kvasten) skulle de sätta vid fähusdörren. Den skulle trollen ha att rida på.