Oppmanna, Skåne
Tjuvar
Det fanns i min barndom en mästertjuv i Oppmanna eller Vånga som hette Rosdal. Han hade en lika god medhjälpare som hette Roskvist. Vid ett tillfälle hade dessa varit i Kiaby och stulit en sugga. De hade slaktat den på platsen och hade den i vagnen bredvid sig då de på natten körde hem. Länsmannen mötte dem och frågade dem, om de mött några, som haft en stulen sugga med sig. Nej, det hade de icke blev svaret. "Du har väl icke heller sett någon, mor", sade Rosdal vänd till suggan, som var placerad bredvid honom i sätet, försedd med schalett och schal. Nej det hade hon icke, enligt det svar Roskvist, som låg på knä bak i vagnen, avgav. "Nej, det är väl slippa att ha med sådana ruskiga saker att göra", förklarade Rosdal, vänd till den bredvid honom sittande "moran". Vid ett annat tillfälle hade de tagit ett svin från en bonde mitt under ett kalas på gården, då de antogo att denne var upptagen med annat. De förde det upp i skogen, där det slaktades. Sedan gömde de fläsket i en rishög. Men när bonden saknade svinet, tog han en klok hund, som han hade, med sig upp i skogen, och det dröjde icke länge förrän denne snokat, reda på fläsket, som bonden sedan delvis kunde återtaga. En del hade man fört åt annat håll. Det var en annan stortjuv i samma liga, som hette Starck. Denne hade en gång berett sig inträde till länsmannens källare i Jämshög, för att stjäla vin. Men detta skulle han aktat sig för. Ty han hade en ringledning, som gick från källardörren upp i rummet. När Starcken fick upp dörren, ringde det där uppe och länsmannen skyndade ned och haspade dörren utifrån så att tjuven fick stanna där tills morgonen, då han fasttogs och fördes till Kristianstad. Vid rannsakning med honom där dömdes han till fem års fästning.