Transkriberad uppteckning

Svärt-Orren hade en dag tagit ett gevär från en soldat i Tommaboda vid namn Hägg. Denne, som var en duktig jägare, var däröver djupt bekymrad. "Tåla dig du", sa gumman, "den saken ska jag avhjälpa". Hon gick i all tysthet till kyrkogården, där hon lånade ett ben. Sedan fäste hon i detta ett snöre, som hon band ovantill i brovalvet, så att benet skvalpade om duktiga tag nere i ån. "Sådan oro, som du har, ska' den 'ha som har tagit Häggs snapphanegevär", sade hon. Orren fick också känna det, han. Ingen ro om nätterna hade han, utan plågades i sinnet, som då man har tandvärk i kroppen. Han kunde varken äta eller sova och slutligen fann han Sig föranlåten bära hem det stulna godset. Svärt-Orren, som gärna berättade denna händelse, var stolt över att ha en sådan klok hustru. Och jag tror till och med hon anlitades jämväl av andra.