Transkriberad uppteckning

Mellan Broby prästgård och klockaregård har det alltid förekommit lorteri och dålighet. Som barn sågo vi ofta bloss där, och då vi skulle köra kreaturen till Klockaremarken varnade man oss alltid för att gå in i skogen. Men en gång gjorde min syster och jag detta. Det var en vacker söndagsmorgon, varför vi beslöto följa ån ett stycke utmed vägen. Komna i närheten av denna sågo vi i dalen en hel de l folk alldeles framför oss. Det var män och kvinnor. En del voro i skjortärmarna. Märkvärdigt nog var det ingen av dem vi kände. I detsamma började det ringa i kyrkklockorna. Samtidigt började de många främlingarna att svänga med armarna, alldeles i takt med dessa. Vi blevo skrämda av deras förfaringssätt och skulle skynda iväg mot hemmet. Men vi märkte samtidigt att vi blivit fullständigt förvillade och hade, vi icke krängt tröjorna avigt på oss skulle vi 'säkerligen havt svårt för att hitta hem. Så småningom gjorde vi detta. Efter hemkomsten talade min syster om vad vi sett, för mor. Men det skulle hon aldrig ha gjort, ty därav blev hon mycket häftigt sjuk och låg i flera dagar.