Transkriberad uppteckning

Havande kvinna skulle inte sitta på en stol, där det legat en varm kaka. Då fick barnet kakemärke. De skulle lägga en varm kaka på en stol, och så satte de sen barnet på den varma fläcken. Då gick kakemärket bort. Tittade hon i nyckelhålet, så blev barnet enögt. Tittade hon i butelj, blev barnet vindögt. Inte titta i dörrspringor, det blev också något fel på ögonen. Såg hon en yxa som satt i en huggkubb, så blev barnet harmynt. Om en havande kvinna gick emot en kyrkedörr, fick barnet kyrkenaglar. Då skulle de gå till kyrkan och fila av lite på naglarna, som fanns på dörren. Det skulle då blandas i smör och strykas på märkena på barnet. Hon skulle inte sätta sig på en kista, för då kunde barnet få kistenaglar. För då skulle de skrapa av på kistan och så blanda det med smör och stryka på med. Korna kunde ha vännkulor . Därför skulle ett fruntimmer som var med barn aldrig stryka med handen över en ko, för strök hon sedan över sig själv, så fick barnet sådana kulor också. Hon fick inte gå under råa skinn. Det blev ett slags utslag på barnet, liknande mässling. Då skulle de vira in barnet i ett likadant skinn, medan det ännu var varmt. Hon skulle inte gå under klädstreck. Då fick barnet strängen om halsen. Om en havande kvinna tittade i en öppen grav, så fick barnet jolaskivern. Då skulle de gå till kyrkogården och göra liksom en liten grav och så ta barnet igenom den över till andra sidan. Säcken på ett kvarnlass ska ligga så knuten vetter mot körkarlen. Låg den fel och en havande kvinna såg det, så fick barnet skiver . Var hon med vid slakt, så fick barnet fallandesjuka. De försökte bota det genom att ge den sjuke blod av ett sådant djur som det som slaktats. Det var ett fruntimmer som skulle föda och hade't så svårt. Det berodde på att barnet var oäkta, och hon ville inte tala om vem som var barnafadern. Men då hon sa vem det var, så gick det. Om en kvinna inte hade gått i kyrke och de mötte henne i kyrkedörn, så kunde de få barnaplågor. Det fick de antingen de skulle ha barn eller inte. Och det var lika för både karlar och fruntimmer. När den förste får tänder, så får den andre händer. Barnets tänder slängdes i elden när de fälldes. "Ge mig en guldtand i stället för en bentand". De skulle bita av barnets naglar i början, så fick det aldrig nageltrång. Barnet skulle klappa hund, innan det klappade en katt, då fick de gott läkkött. De fick inte stiga över ett barn, för då växte det inte. Och barnet tillsades att aldrig krypa ut genom ett fönster, för då blev de inte större än de var. En kvinna som inte blivit kyrketagen , var hajen . Det var vanligt att de skulle nästa, då ett barn döptes. Släkten gick dit med mat till dopkalaset. Det var både sex och sju faddrar i gamla tider. Nu är det bortlagt. Då bäregumman kom tillbaka från kyrkan med barnet, så lämnade hon det till fadern och sa: "Här ska du få en kristen i stället för en hedning". Vid dopet skulle bäregumman läsa tyst för sig själv, så fick barnet lätt för att läsa. Om barnet skrek vid dopet, så fick det bra sångröst. Då kyrkestöten slog ut dopvattnet, så skulle det kastas högt, så fick barnet bra sångröst. Då en hustru fick barn, sa de, att hon "slog ikull ormen". Barnets första badvatten fick inte slås under bar himmel. De tog alltid på barnen dåliga kläder allra först, för de skulle brännas upp. Då de tog på ett barn första gången, så skulle de ta på't på höger arm först, annars blev det kävhänt . Om de lät ett barn dia över tre faster, så fick det ond tunga. Talade en sådan på ett djur, så blev det otur. Då en främmande kom till ett ställe och skulle titta på ett nyfött barn, så tog han först med handen i elden eller spisen. En hustru som inte var kyrktagen , skulle ta på sig mannens rock, om hon gick ut. Då hade inte trollen makt med henne, och så skulle hon ha en fällekniv eller silver på sig. Om två barn döptes på en gång, så skulle en tös döpas före en pojk, annars fick hon skägg. Då folk va åpna sa man, att de var "födda på tjälen."