Transkriberad uppteckning

En gång var klockaren och prästen ute och jagade. Så småningom blev de hungriga och trötta och började söka efter hus, där de kunde taga in. De fick gå länge. Slutligen träffade de på ett hus. Innan de steg in sade prästen: "Det är sed att säga nej tack först när man blir bjuden på något". Moran i huset kom och frågade om de ville ha mat. "Nej tack" sade prästen. Men klockaren var hungrig liksom prästen och sade ja tack. När klockaren ätit sig mätt gick han till sängs. Prästen gav sig illa för att han var hungrig. "Du såg inte var di satte gröten?" frågade han klockaren. Denne talade om var fatet stod och tillade: "Du kan ta lite med i näven till mig". Så gav han prästen ett ullgarnsnystan, som denne placerade i sängen efter att ha bundit fast ena ändan i sin rock. Det var en stor stuga och han önskade ju hitta tillbaka till den rätta sängen. Prästen fann gröten och åt sig mätt. Men under tiden hade klockaren kastat nystanet till den sängen, där gubben och käringen låg. När prästen kom dit sade han: "Här har du gröten". Käringen vände på sig och stönade. Då sade prästen: "Är du förmäten ditt troll". Och kastade gröten på henne. När prästen äntligen hittade till klockarens säng sade denne: "Gack och tvätta dig". Så pekade han på en tjärebolle och sade: "Där är vatten". Prästen körde i händerna. När han skulle draga upp dem följde tjärbollen med. Utanför väggen stod käringen och tvättade av sig gröten. Därför sade klockaren: "Därute är en vit sten. Gack ut och dräm av tjäran där". Och så gick prästen ut till käringen.